Banbrytande: inget godis fram till jul!
Mina vänner!
Idag vaknade jag 09.46 och jag skulle befinna mig på jobb 09.55. Jag kan meddela att det blev lite stressigt för mig i morse. Kan också berätta att jag inte hann duscha eller tvätta håret. Mitt torrschampoo var slut så det fick bli en fet knut. Men det är okej, det är inte särskilt uppseendeväckande att se mig med en knut på huvudet.
Nu har jag precis ätit lunch. Middag. Det går ihop för mig nu för tiden. Stackars mamma får aldrig bjuda sin dotter på middag längre...
Jag bytte i alla fall ut Coca Colan mot en Ramlösa. Ni förstår, jag ska inte äta godis fram till jul. Det har jag bestämt!
(Och jag kom precis på att läsk egentligen inte har någonting med det att göra.)
(Jag får väl lägga till "bättre val" på utmaningen.)
Nu har jag skrivit det här, så nu får jag för fan inte schabbla mig.
('Schabbla' finns för övrigt med i min dators lexikon.)
Nu har jag inget val. Jag är just nu extremt sugen på en bit choklad MEN NEJ. Inget lördagsgodis heller. Jag får hålla mig till popcorn. Och tänka på julgodis.
Mm... julgodis...
En adventpuss! *puss*
1 kommentarer
Som vanligt, nakna kvinnor
0 kommentarer
Min mobil är ett mirakel!
Puh...
(Känns som det börjar bli en dålig vana att börja ett inlägg på det sättet.)
Var ute med Doglas precis och det hände en sak.
(Mer än att Doglas satte en hund på plats när den försökte smyga fram till mig.)
När vi kom till Margaretaplatsen-- som just nu är som en stor snö-äng-- kom den en underbar känsla. Det snöade, allt var vitt. Allt var fint. Så vi började springa.
(Eller... jag började springa. Han var kopplad så hade inget annat val än att följa med.)
(Kopplad. Kopplad. Smaka på ordet. Vad fan är det, liksom?)
Vi sprang över Margaretaplatsen och jag kunde inte hjälpa att känna mig glad, jag menar... jag lyssnade på Somewhere over the rainbow på telefonen så ni kan förstå scenen. Men, då helt plötsligt.
Tyst.
Helvete.
Jag hade kvar hörlurarna i öronen men telefonen var puts väck. Jag fick panik. Sa till Doglas att sätta sig ner, alldeles blixtstilla så jag kunde leta. Jag följde mina spår tillbaka men såg ingenting. Till slut såg jag ett litet hål precis bredvid ett av mina fotspår. AHA! Jag kände med handen men där fanns ingenting. Jag började få panik. Satte mig på knä och började gräva för allt vad jag hade samtidigt som jag sa "nej, nej, nej" tyst för mig själv.
(Tror det finns ganska många scener ur filmer som ser ut så. Jag ser filmen Hook framför mig. Han gräver någonstans. I snön. Vet att det finns. Får kolla upp det senare.)
Anyhoodle...
Hittade telefonen. Stackars telefonen. Den låg fortfarande i sitt-- vita, are you kidding me?-- skydd men var öppen upp till så det var snö ner i ljudgången där hörlurarna skulle sitta samt i högtalaren för samtal.
Likt en kvinna som försöker väcka en hundvalp till liv när den inte klarade sig med resten av kullen vid föds-- i alla fall, jag började andas varm luft på min stackars telefon.
OCH TÄNKA SIG!
Den fungerade! Den klarade sig. Ljud kom. Jag började skratta. Tittade upp mot himlen och skrattade tacksamt.
(Tack, Zeus.)
Jag blev till och med så lycklig att jag kastade upp armarna för att omfamna himlen. Sen hoppade jag på Doglas som satt en bit bort och omfamnade honom istället.
(Under hela händelsen satt jag fortfarande på knä. Förbigående måste ha blivit glada av att se mig där, i mitten av den öppna parken.)
Well, det var det jag ville säga. Min iPhone överlevde. En väldans massa snö. Det hade inte en Android gjort.
(Oh, snap!)
0 kommentarer
Min bror ser tydligen på Paradise Hotel
På väg hem från julmarknaden
(Jag och Josef var där för att äta våfflor.)
gick vi förbi dansstudion vid teatern och Josef hajade till att det dansades där inne.
(Well... duh.)
Han började fråga om vad de dansade och jag förklarade-- experten som jag är-- att de minsann dansade tango. Josef stoppade då mig och sa:
JOSEF: Jag har alltid trott att tango är sånt här *härmar-- vad jag tror är-- en snygg tjej som dansar sexigt*.
JAG: Nej, de dansar såhär *dansar med min osynliga-- och väldigt snygga-- spanjor likt Moulin Rouge och Roxanne*
JOSEF: Men jag trodde det bara var tjejer. Som har såna... korta stråkjolar. Och en BH av löv. Eller blad. Eller något. Och så dansar de själva.
JAG: Haha, vad fan har du sett för något?
JOSEF: Paradise Hotel.
1 kommentarer
Just eat up and be happy
0 kommentarer
Vinterpromenad
0 kommentarer
Pulkadags!
Var ute på promenad med Josef och Doglas. Det är inte för kallt vilket uppskattas - för vi ska ut och åka pulka nu!
Jag är som den jobbiga lillasystern jag var mot Sofie när vi var yngre. Ska alltid vara med.
(Sofie satt på sitt rum med sina vänner och lekte. De hade byggt upp en liten stad och alla tjejerna hade var sitt litet gosedjur. Det var av samma typ men olika djur. Jag ville så gärna vara med. Så jag köpte en gris och en dalmatin för att sedan gå in på hennes rum, konstatera att jag faktiskt var med i klubben och skulle vara med.)
(Vilket resulterade många blåmärken.)
Jag är likadan nu. Jag finner mig alltid i den situationen att jag går fram till Josef och hans vänner med ett "vad gör ni?". Sätter mig vid dem och börjar prata. Brukar oftast vara en monolog då de inte riktigt vill prata med mig.
Men det är väl så. Är man mellanbarn så går det likadant på båda hållen.
0 kommentarer
God morgon med julkänsla...
Följ min blogg med bloglovin
Första advent!
Det är första advent. Jag åt precis Nutella ur burken och Elin ligger i sängen och spelar spel på sin iPhone. Det här är inte adventfrukosten jag hade tänkt mig. Måste komma ihåg att sova hemma nästa lördag.
Jag ska hem om en timme. Då ska jag och Josef ut och åka pulka!
(Måste bara köpa pulka först.)
(Eller tefat. Tefat är kul.)
Först och främst ska jag dra upp Elin ur sängen. Det här fungerar inte. Just nu ligger hon bara där och ropar "men Louiiiise, jag vet inte hur jag ska göra".
(För det har jag koll på från soffkanten.)
(Frågade efter en liten förklaring. Kanske jag ändå kunde hjälpa henne. "Man är typ en pepparkaka. Som ska gå runt och göra något". AH.)
(Rubriken var ironi.)
0 kommentarer
Inte så mycket Twilight ändå
Mitt hjärta.
Aj, mitt hjärta.
Vi skulle se vad som kommer härnäst på TV, nu när Iron Man är slut och efter Iron Man stod det...
... wait for it...
... TWILIGHT!
Min reaktion blev typ såhär:
"OH-MY-GOD, yes! Let's stay at this channel. Dear, God, yeeeees!"
Johanna reagerade såhär:
"Oh, no. No. No".
Samtidigt som detta hände-- och jag sjöng-- tryckte jag upp på "mer info" om filmen för att se den fina bilden med Edward och Bella.
Fel film. Amerikansk thriller från 1995.
"Oh, yes. Nananana, lalalal, Twiiiilig-- Noo. No!"
"Haaahamohaaaaha, moahaaha. LOVE LIFE!"
(Senare var Johanna.)
Nu känner jag mig som ett litet barn som precis blivit tillsagd av sin far "Älskling, du ska få en hundvalp!" för att sedan avsluta med "AH, skojade bara. Vad tror du. Du är fem. Du kan inte ta hand om en hund. Du har redan ett gosedjur."
Så känner jag mig.
Min pappa var Tv.nu.
Aj, mitt hjärta.
Vi skulle se vad som kommer härnäst på TV, nu när Iron Man är slut och efter Iron Man stod det...
... wait for it...
... TWILIGHT!
Min reaktion blev typ såhär:
"OH-MY-GOD, yes! Let's stay at this channel. Dear, God, yeeeees!"
Johanna reagerade såhär:
"Oh, no. No. No".
Samtidigt som detta hände-- och jag sjöng-- tryckte jag upp på "mer info" om filmen för att se den fina bilden med Edward och Bella.
Fel film. Amerikansk thriller från 1995.
"Oh, yes. Nananana, lalalal, Twiiiilig-- Noo. No!"
"Haaahamohaaaaha, moahaaha. LOVE LIFE!"
(Senare var Johanna.)
Nu känner jag mig som ett litet barn som precis blivit tillsagd av sin far "Älskling, du ska få en hundvalp!" för att sedan avsluta med "AH, skojade bara. Vad tror du. Du är fem. Du kan inte ta hand om en hund. Du har redan ett gosedjur."
Så känner jag mig.
Min pappa var Tv.nu.
0 kommentarer
Lördagen
Myser ikväll igen.
(Det är så jag jobbar.)
Denna afton är det Elin som håller i kalaset. Även om hon precis kom hem från jobbet medan jag och Johanna har varit här sedan klockan sex.
Jag har precis lyckats bränna fyra smörgåsar i två omgångar så sitter istället och äter Nutella ur burken.
(Oh, no.)
(Double dip.)
Vad jag mer gjort idag: besökt Väla med Aziz och pratat med Mathilda om nyår och London. Hon kommer troligtvis vara trött på mig innan jag är framme - jag sitter och skriver om hur grymt kul det kommer bli och hon... well... hon svarar i alla fall artigt.
(Det är så jag jobbar.)
Denna afton är det Elin som håller i kalaset. Även om hon precis kom hem från jobbet medan jag och Johanna har varit här sedan klockan sex.
Jag har precis lyckats bränna fyra smörgåsar i två omgångar så sitter istället och äter Nutella ur burken.
(Oh, no.)
(Double dip.)
Vad jag mer gjort idag: besökt Väla med Aziz och pratat med Mathilda om nyår och London. Hon kommer troligtvis vara trött på mig innan jag är framme - jag sitter och skriver om hur grymt kul det kommer bli och hon... well... hon svarar i alla fall artigt.
0 kommentarer
Jag (och Emelie) myser
Är hemma hos Emelie nu. Vi myser. Eller jag myser. Emelie kan inte bestämma sig för om hon vill ut och dansa eller ej... tills hon har bestämt sig ska hon i alla fall handla Cola som kan gå till hennes Kapten Morgan Cola.
Faktum är att hon går mest runt och ser snett på mig för att jag tittar på henne. Ler mot henne. Så är det. Ler jag mot Emelie möter hon mig med en frågande blick angående det faktum att jag kanske är lite dum i huvudet.
Jag är ganska säker på att det kan få plats en potatis-- eller en liten golfboll-- i den där näsborren.
0 kommentarer
God natt
Klockan är tio i tolv och för att jag inte ska rubba mitt sov-schema
(Ja, jag har ett sovschema.)
måste jag sova inom tio-- nio minuter. Det kommer antagligen inte gå MEN JAG SKA GÖRA ETT FÖRSÖK!
För det ska jag.
I morgon jobbar jag igen och det är kul hur jag fortfarande efter nästan tre månader blir lika förvånad när det "bara är en halvtimme kvar". DET, mina vänner, är ett bra jobb. Sen att jag blivit efterfrågad vid två tillfällen idag av nöjda kunder är bara en liten bonus.
(Okej. Stor.)
Som sagt. Nu ska jag sova. Återkommer i morgon. Om det inte dyker upp något SUPERviktigt. Det gör det ibland. I mitt liv.
0 kommentarer
En oälskad pedofil
Var precis inne hos Josef för att säga till honom att sova och inte läsa. Släckte lampan och när jag var påväg ut sa jag "god natt, älskar dig".
"Nä."
Nej, det kunde jag tydligen inte göra. Det var väl pinsamt för honom att tänka på sådant trams. Älska. Pff. Ändå sa jag det igen. Så som en syster säger det till sin bror.
"Jo, jag älskar dig."
"Nä, det kan du inte. Usch."
Och så vände han sig om i sängen. Vände mig ryggen.
Det tog mig inte så hårt för jag tänkte att han är liten. Det är jobbigt för honom att säga sådant.
(Jag är nitton och tycker det är jobbigt.)
(Men inte med honom. Han räknas typ inte.)
När jag gick ut utanför rummet stannade jag där, utanför dörren. Ni förstår... jag var säker på att han skulle viska för sig själv "jag älskar dig, lollo". För så fungerar jag. När jag inte vågat säga något till någon säger jag det tyst för mig själv när de har gått. Så det skulle ju han också göra.
Och då skulle jag minsann höra det.
Jag stod utanför ett par sekunder. Lyssnade. Tyst som en mus.
"Lollo, vad gör du? Du är läskig."
När jag till slut insåg att han inte skulle säga det
(Jag svarade aldrig honom när han sa det där. Jag bara stod kvar. Tyst som en mus.)
gick jag tillbaka till mitt rum, huvudet lutat neråt och kände mig plötsligt som en pedofil.
En oälskad pedofil.
En oälskad pedofil.
0 kommentarer
Hårresande bekymmer
Jag har blivit helt tokig på mitt hår den senaste tiden. Utöver det faktum att jag fäller likt en varg på sommaren så blir det fett supersnabbt. Förut kunde jag gå en vecka utan att tvätta håret.
(Sen att det beror på att jag var fem och var rädd för att få schampoo i ögonen hör inte hit.)
Nu tar det två dagar. Sen blir jag äcklig. För jag är mitt hår. Mitt hår är jag.
Håriga jag.
Jag vill inte vara den som klagar, jag har ju trots allt vatten i kranen OM det är så att jag vill tvätta mitt äckliga hår men jag vill kunna gå längre utan att behöva försöka komma ihåg om jag smällde till mig själv med smör eller ej. Jag vill kunna vakna den tredje morgonen och vara sådär fabulously morgonsnygg.
(Och då menar jag inte en sådan frisyr man kan få efter ett one-night-stand.)
Men det är ett av mina problem. Inte era. Förlåt för att jag dumpar det på er, så här.
HA, jag ber inte om ursäkt. Höll fingrarna i kors. Detta är för fasiken min blogg och om jag vill klaga om mitt hår får jag göra det.
Nu ska jag skriva ett inlägg om pinsamma mail-adresser.
1 kommentarer
Som en riktig dagbok:
0 kommentarer
Meddelande:
0 kommentarer
Meddelande från en ritplatta:
0 kommentarer
Återkommer med resultat
Det är i alla fall snö i Helsingborg!
Hemma från jobbet och ICA.
(Ytterst givande information. Jag bara kör på tills ni blir helt yra i era huvuden.)
Jag ska sätta mig nu och prova på min ritplatta. Har haft en ett tag men pennan gick i sönder... nu har min chef i alla fall fixat hem en ny teknisk penna så jag kan använda min och sluta terrorisera jobbets ritplatta.
0 kommentarer
Just lalala
0 kommentarer
En bra morgon, trots allt
Idag kommer det bli en bra dag, tror jag!
Lönen har kommit och jag är nu väldigt, väldigt excited för att åka till London. Jag kommer ha råd att handla!
(Jag kommer även ha råd att gå på musikaler. Legally Blonde och Wicked står på schemat.)
(Sen att jag antagligen kommer att få se dem själv, spelar ingen roll.)
Har även precis sett det senaste avsnittet av Glee-- här-- och gråtit lite av lycka. Ni vet vad jag menar. Man sitter och skrattar till lite, sen märker man att man har tårar i ögonen. Man ler lite mer för sig själv när man ser de leenden i serien och så är det en tår som inte kan hålla sig i ögat.
Men det gör ingenting, för det var ett fint avsnitt.
God morgon!
0 kommentarer
Det snöar i alla fall
En trevlig nyhet ikväll är att det snöar ute och den verkar lägga sig som ett täcke!
0 kommentarer
Störig hund och bror
Skypade med Sofie innan. Hon ville säga hej till Josef. Helt okej.
Allt var frid och fröjd. Vi var en glad syskonskara. Väldigt glad, faktiskt.
Sen skulle Josef lägga sig. Roliga känsla borta.
Jag gick med på att Sofie skulle få vara med och säga god natt till sin saknade lillebror men det hela slutade med att jag i tjugofem minuter försökte trycka ner honom i sängen. Jag slängde honom i sängen. Han sprang iväg. Jag sprang efter. Slängde honom i sängen.
När jag väl lyckats få honom i säng sa han "NEJ, JAG VILL PRATA MED SOFIE!". Sofie hojtar då till från datorn "JA, LÅT HONOM PRATA!".
...
Det är lätt för henne att sitta och vilja prata med sin bror när hon är säker i New York. Borta från hans hyss. Jag ignorerade de båda och höll ner min bror i sängen. Gick inte. Till slut släckte jag lampan, hotade om något oviktigt och gick ut därifrån.
Han stannade.
Sofie sa att hon "hoppades att jag aldrig skulle få barn".
(Okej, så jag kanske inte är SÅ psykologisk men jag har mitt system.)
Sen var jag ute med Doglas. Bakom mig gick en man med en löpande tik.
Doglas borta. Vildhingst framme.
Jag släpade honom hela vägen hem. Han var helt utom kontroll. Han snubblade in i mig. Han snubblade över sina egna ben och trillade på marken. Han satte sig ner, gnydde lite
(Bra, Doglas. Gnäll lite. Manligt. Får henne nog på fall.)
och släpades sedan iväg av mig.
Så nu är jag irriterad och har ont i handleden.
(Det var inte ens en snygg hund.)
0 kommentarer
Katy Perry ger budskap
Såg precis den här videon till Katy Perrys låt Fireworks och tyckte den var fin.
Visste inte att hon kunde ge bra budskap.
(Även om jag är ganska säker på att ens bröstkorg inte ska göra sådär.)
1 kommentarer
Alla rätt på proven!
Nu har jag pluggat för, typ, första gången sedan i våras.
Jag har pluggat iPad.
I morgon bitti
(Klockan sju. Har inte heller gått upp så tidigt sedan i våras.)
(Och som vanligt sitter jag och pluggar dagen innan.)
åker jag upp till Göteborg för att lära mig mer. Anledningen till att jag pluggar nu är för att man måste ta två online-prov innan man skeppas iväg. Det är ett måste för att få sälja produkten i över huvud taget.
And guess what?
Alla rätt. Båda proven. MVG. A+. Naturbegåvning. Kalla det vad ni vill.
(Så tekniskt sett pluggar jag inte längre.)
(Vet inte varför jag ljög, okej?! Det lät bättre. Släpp det.)
Kvar över sju ska jag stå på Sundstorget i morgon och bli upphämtad av Martin som kör upp. Så om någon har vägarna förbi är det bara att vinka.
(Eller lämna lite frukost. Gärna varm choklad.)
Därför måste jag sova om fyra minuter men det vet jag att jag inte kommer göra. Jag sitter ju och skriver ett blogginlägg. Sen är det Facebook. Sen lite läsning av bloggar. Sen kanske se på ett nytt serieavsnitt av en serie jag inte bestämt ännu.
Ser ni? Jag kommer aldrig somna.
MVG-barn.
iPad-barn.
(Jag ser ut som en iPad. Get it?)
0 kommentarer
Givande arbetsdag
Har precis slängt i mig en hamburgare till lunch.
Nu är jag mätt.
(Och, vad som känns som, om några timmar antagligen lite tjock.)
En annan jobbvecka är igång men i morgon bär det av till Göteborg och iPad-kurs. Så det blir nog en kort vecka, ska ni se. Det är ju faktiskt bara en månad kvar tills det att det är två dagar kvar till jul!
Dagen har gått fort också. Min, frivilliga
(Pucko.)
arbetsinsats är ringa upp de kunder som ännu inte hämtat vad de beställt. Jag har ringt ungefär 40 personer varav ungefär 14 har svarat och fem vill ha sin saker. En sådan där otroligt givande uppgift.
(Nu kanske ni tror att jag är ironisk men för lagret ÄR det verkligen en givande uppgift.)
(Inte för mitt tålamod bara.)
0 kommentarer
Min syster kommer göra dig avundsjuk
Har precis gjort om min syster blogg en aning. Hon snackade om att hon inte ville ha "en så vit blogg".
Din önskan är min lag.
(But not really.)
MEN om ni vill läsa något intressant
(Eller bara bli avundsjuka.)
så kan ni gå in på hennes blogg och läsa
(Ni kommer bli avundsjuka.)
om hennes nya liv i New York.
(Hon hade precis en intervju för intership för Oscar De La Renta for crying out loud.)
0 kommentarer
Turning my back to the door. Feel so much better now.
0 kommentarer
"Inte i mitt hus!"
Vi hade precis ätit upp middagen. Mamma lämnade bordet för att sätta igång musiken på datorn. Jag och pappa sitter kvar och diskuterar när Josef kommer inspringandes:
JOSEF: Pappa, jag vill ha en PC-dator.
PAPPA: Ha-ha-ha...
JAG: Woah... (*håller upp händerna och backar lite*)
JOSEF: Vadå?
JAG: Du får inte skaffa en PC, Josef.
PAPPA: Visst, får du det. Men då får du flytta hemifrån först.
JOSEF: Varför?
PAPPA: Det finns inte, Josef...
JAG: Mm-hm!
Josef förstod att han förlorat matchen och lämnade rummet.
1 kommentarer
Nyårsafton i London!
En rolig nyhet är att jag ska fira nyår i London tillsammans med Mathilda! Åker dit på nyårsafton och hemma en vecka senare. Det är bara en månad kvar. Ungefär.
(Det är i alla fall bara en månad kvar tills det är tre dagar kvar till julafton!)
Den här gången kommer jag ha med mig en kamera till London. Det gör mig lite gladare.
2 kommentarer
Fördriver tiden med gamla serier
Klockan är nu ett och Elin sover fortfarande. Jag har suttit ensam i tre timmar.
But, it's okay.
Jag har sett på The O.C. i tre timmar.
0 kommentarer
Så, god morgon
Sitter i Elins soffa nu. Försöker vara så tyst som möjligt. Jag vill inte väcka det lilla djuret.
Vaknade av att det är iskallt i lägenheten. Förstod inte varför.
(Jag förstår tydligen inte mycket under morgnarna nu för tiden.)
Kom sen fram till att ena fönstret var öppet.
ENA FÖNSTRET VAR ÖPPET?!
Okej, för att jag föredrar att sova i svala rum men det där var inte okej. Jag låg i ungefär tjugofem minuter och skakade innan jag bestämde mig för att gå upp och stänga det. Och när jag väl stängt det... ja, då var det ingen idé att gå och lägga sig igen.
Jag var ju redan uppe.
0 kommentarer
Jag var inte sugen på att gå upp idag
Ni vet hur det är när man vaknar av väckarklockan...
Man trycker på "snooze" ett antal gånger på grund av den anledningen att man faktiskt inte vill vakna. Man ligger där och drar sig, tänker ut anledningar till varför man måste stanna hemma idag. Kanske man har lite ont i huvudet ändå?
I morse var det inte så.
Det var värre.
(Nej, far. Jag var inte bakfull.)
Det var värre då jag inte hade någon som helst aning om varför mobilhelvetet ringde. Jag förstod ingenting. Jag vaknade, tvärt, av ljudet och tittade på mobilen. Sen på klockan.
Förstod fortfarande ingenting.
Jag blev arg. Arg för att den dumma klockan hade fått för sig att ringa. På en lördag.
Sen slog det mig.
--
(--)
Jag jobbade idag. Det tyckte jag inte var roligt.
0 kommentarer
Ren humor:
0 kommentarer
Julmiddag med jobbet
Puh!
Kom precis ut ur duschen och insåg att jag hade stått där inne och värmt mig 15 minuter istället för fem. Det går inte riktigt som jag planerat. Inte heller kan jag ha på mig klänning i kväll då det snöar
(DET SNÖAR!!!)
och blir alldeles för kallt. Jag kommer frysa om mina tår för att jag tvunget ska bära Converse men det antagligen värt det. De har följt med på så mycket äventyr de små liven.
Om tio minuter ska borde jag vara nere på Bishop's Arms för att starta kvällen. Sen tar vi tåget till Malmö och äter på restaurang - efter det vet jag inte!
(Jag tappade precis fem minuter på att skriva. Inte vad jag har tid med nu.)
(Hej då.)
(På riktigt alltså.)
(Hej då.)
2 kommentarer
Vem är jag?
Jag och Diana ska på bio i kväll!
Gissa vilken?
Här är en presentation från huvudrollsinhavaren:
Tja! Jag har samma namn som en svensk snubbe som leker med dynamit. Jag har ett par runda glasögon som jag hade tejpat ihop det första minuterna av första filmen. En vit uggla har jag. Den fick jag av en stor man med skägg. Han sa att det var en present.
Ett ärr har jag också. Ett stort, jäkla ärr. Svider gör det också. Särskilt när en ormliknande gubbe i huva kommer gående. Och apropå ormar... de har börjat snacka med mig på sista tiden. Inte alls de enstöringar man tror de är.
2 kommentarer
Lite jobbsnack
Hemma på lunch nu. Blev potatisplättar. Jag glömde plånboken hemma så det fick bli att gå hem istället. Ganska så smart, ekonomiskt. Torde nog börja med det.
Idag på jobbet har jag satt upp ett bord med dator samt ritplatta för kunderna att prova och jag tyckte att de skulle mötas av att Photoshop var igång med en bild - lite inbjudande liksom.
Snabbt provade jag ritplattan för första gången och det blev en ganska söt liten hund som nu pryder butiken.
Fick även reda på att jag ska hålla i en liten InDesign-kurs. Något som passar mig alldeles utmärkt! Måste bara få bort rosten som antagligen sitter på min nuvarande kunskap.
0 kommentarer
Det är tur att hon har mig!
2 kommentarer
Hon vill inte prata med mig
JAG: Hej, vad hände med att ringa mig efter maten?
JULIA: Oj... förlåt!
JAG: Kan du ringa mig på mobilen nu då? Så jag kan prata lite med dig, i alla fall?!
JULIA: ... men, det är ju National Treeeeeaaasure...
JAG:Julia!
JULIA: ... okej...
JAG: Ring mig om fem!
JULIA: ... mm...
JAG: Hej då!
JULIA: ... mm...
Känner att jag har ett roligt samtal framför mig.
0 kommentarer
"Where would you find her?"
0 kommentarer
Alldeles för mycket solsken
När jag kom ut genom dörren i morse möttes jag av ren chock. En sådan där chock som gör att man liksom stannar upp, backar överkroppen en bit och brister ut i ett "Wow."!
Solen.
Jisses. Jag var inte alls beredd på det starka solsken som skulle möta mig utanför porten. Jag kände mig som en vampyr som vaknat på fel tid av dygnet. Kände som att jag skulle gå under.
(Inte som någon vampyr i Twilight, obviously. Då hade jag bara lyft på huvudet och glittrat förbi alla.)
Det var såhär det såg ut i morse när jag gick till jobbet. Men mina ögon uppfattade mer. Det här:
M-hm. It hurts. M-hm.
0 kommentarer
Once you go Mac, you never go back
Nyss hemkommen från jobbet. När jag kom ut på Kullagatan möttes jag av juldekorationer mellan husen!
(Inte tända. Men ändå.)
(Snart så.)
(Tror jag riskerar att min julkänsla tar slut lagom till 23:e december.)
I dag lunchade jag med Jennifer på Haket. Vi tryckte i oss pizzor medan de välbyggda männen bredvid åt vars två potatisar samt en biff.
Min och Jennifers lunch blev lite av ett affärsmöte för mig. Jag sålde in en Macbook Pro till damen. Efter maten gick vi tillbaka till jobbet och jag lade undan en i hennes namn.
Jag har försökt få henne till att go Mac i två år och nu ska det bli spännande att se hur hon aldrig kommer go back.
From Mac.
Du har mig på kroken. Hö-hö-hö!
1 kommentarer
Inte så jättemycket grattis på fars dag
Just snygg fars dagspresent jag gav till min far.
(Förutom äpplemunkarna. De var snygga.)
Fick ett telefonsamtal för en timme sedan. Ett gäng tjejer hade hittat något som tillhörde en viss Christer Lundberg.
Ett bankkort.
(M-hm.)
Jag hade visst tappat det på min väg ner till Mogwai och Fredrik. Inte bra. Inte alls bra. Men nu är det bra. Tjejerna fick en flaska vin och jag fick kortet. Safetrade. Det är lugnt.
Pappa var inte lugn.
Han var inte alls glad över att jag tappat hans kort och utsatt honom för riskerat tomt kort. Inte alls, faktiskt.
Jag visste inte-- ville inte-- ta en diskussion om hur oansvarig jag är så när jag kom in igen med kortet i handen gick jag fram till honom, gav kortet med ett leende på läpparna och "tack för lånet". Han såg på mig. Såg på mig som att jag faktiskt var för inkompetent för att ens försöka prata vett i.
Fungerar för mig.
Så fort han tagit emot kortet stack jag iväg in på mitt rum. Och här sitter jag nu.
Grattis på fars dag, kära far!
Jag
0 kommentarer
Jag började aldrig gråta
Jag blir hånad-- inte en-- utan två gånger av min bästa vän i samma inlägg.
(Jag heter inte Magdalena, utan Margareta men Julias hjärna fungerar så här: Margareta>Maggan>Magda>(Daggmask)>Magdalena>Lena>.)
0 kommentarer
Jag och Doglas på kontoret
Sitter på pappas kontor nu och jobbar på hemsidan.
Det är bara jag och Doglas här, alla andra har gått hem.
Det är söndag idag och jag har kommit fram till att jag inte har någon kontroll över dagarna längre.
(Jag har visserligen aldrig riktigt haft KONTROLL över dagarna. Jag menar. Är det tisdag så är det, inte mycket att göra åt det.)
Nu för tiden räknar jag bara efter datum. Det är självklart något man alltid ska göra men jag har inte riktigt lagt så stor betydelse på datum förut. Det gör jag nu. Nu handlar det om vilket datum man jobbar, vilket datum ens syster kommer hem och vilket datum man ska städa rummet. Allt handlar om siffror!
Den 23:e, till exempel, ska jag på iPad-utbildning i Göteborg. Det kan bli spännande.
(Och apropå hur jag har uppgraderat mig från Apple-fanatiker till Apple-tönt måste jag berätta om min dröm vid senare tillfälle. Det var så mycket äpplen och känslor att jag faktiskt vaknade skräckslagen.)
0 kommentarer
Kategoriförändring
Sådär, ja!
(Please!)
Jag har nu tagit bort den-- oh, så ironiska-- kategorin vid namn... wait for it... "Okategoriserat". Jag kom fram till att just den kategorin inte ger så mycket som resten av sina kategorivänner. Den bara finns där. Och om någon skulle vilja kolla i mitt arkiv och hittar kategorin "Okategoriserat" skulle de bli jättearga på mig.
Jag vet att jag hade blivit.
Vad som istället kom till vad kategorin "Humor" och jag kom på mig själv flytta över en fasans massa inlägg till den gruppen. Jag läste igenom mina gamla inlägg, skrockade lite och tänkte "Höhö, det var kul skrivet. "HUMOR"!" och så drog jag över den.
(Hybris!? Pff.)
(Please!)
0 kommentarer
Kan inte bestämma mig för om den är bra eller ej (ändå tryckte jag precis på "repeat")
Jag har fastnat för ett ganska otippat musikpar för mig. De senaste dagarna har jag lyssnat på den konstant men kan-- fortfarande-- inte bestämma mig för om jag tycker om den eller inte.
Jag går in på YouTube för att lyssna på den men känner inte att jag gillar den tillräckligt mycket för lägga till den i mitt iTunes-bibliotek.
(Ja, jag kör fortfarande iTunes. Har ingen Spotify.)
(Jag kan se fördelarna med att ha Spotify när man är på, säg till exempel, en fest - men när man är hemma är det bara onödigt.)
Tänkte i alla fall slänga upp låten som har gett mig en odefinierad känsla de senaste dygnen.
Little Marbles - Jag Hoppar Och Trampar På Ditt Hjärta
0 kommentarer
Glad, gladare, jätteglad
0 kommentarer
Känns som att jag väntar på min otrogna man
Klockan är nu halv två. Elins syster och hennes kompisar är borta. Liksom Elin. Det börjar bli lite tråkigt. Jag vill att Elin ska trilla in genom dörren nu. Vill att hon ska komma hem, fortfarande full och berätta vilken otrolig natt hon har haft.
(Och hur arg hon är för att hon inte kunde ta med någon snygg kille hem.)
(Visst, hon hade kunnat men de hade fått sov-- vara på soffan.)
Så nu sitter jag här och lyssnar på Little Marbles. Märker att jag är lite förkyld. Kanske dags att stänga fönstret.
0 kommentarer
Paddla till Kina
Via Google Maps kan man få vägbeskrivning, till fots, genom att skriva in punkt A och B. Om man, mot förmodan, bestämmer sig för att ta sig från New York till Kina blir det lite jobbigt.
(Och inte bara för den självklara anledningen att det är ganska långt.)
Det kommer upp en lista om vart du ska ta vägen. "Ta höger vid det gröna trädet", etc. Väldigt enkelt att följa, om ni frågar mig... men när man kommer till punk 31 reagerar man.
Kan du tänka dig? Du har precis tagit dig igenom 30 punkter. Du är hur nöjd som helst, nu har du ju kommit en bit på vägen! Du reser dig från bänken du vilat på de senaste trettio minuterna och tar fram listan för att fortsätta din resa mot Kina.
Och så läser du. Det där.
Jag hade nog tittat upp mot himlen, givit Gud en blick och gått hem igen.
2 kommentarer
What the f*ck?
0 kommentarer
Skriv ditt namn i en cykel
En sådan här cykel skulle jag vilja ha.
Kan se det framför mig. En marinblå Louise att strosa fram på när det tillåts.
Det är designern Jury Zaech som har tagit fram dem. De är, tyvärr, inte i produktion men så fort det dyker upp en namnlista för just detta syfte skriver jag under direkt!
0 kommentarer
Hänger utanför mitt umgänge
Sitter hemma hos Elin nu. Med hennes lillasyster och hennes två kompisar. Jag känner mig som en sådan där gammal människa som ska hänga med den yngre generationen.
Jag fick inte ens en sittplats i soffan, så jag sitter i sängen.
(Inte heller fick jag titta på TV.)
Så nu sitter jag här. Småpratar lite. Men mest lyssnar jag på vad de pratar om. Sniket. Säger inget. Bara lyssnar. Utanför är jag. I hörnet av lägenheten.
Elin är ute och pAArtar så jag lär ju vakna av att hon dunsar in i natt men det gör inte mig så mycket. Jag ber henne snällt knipa igen munnen och somnar om.
0 kommentarer
En hej-snygging-kom-hit-till-mig:are
Försökte göra ett flirtigt "hej-snygging-kom-hit-till-mig" men jag föll platt.
0 kommentarer
Kan man diskutera med sig själv?
Känner mig som en riktig dårfink när jag sitter och pratar med mig själv men men måste prova någon gång. Försökte först filma mig själv med armlängd... något som jag fick lägga ner ganska fort då jag nu har kommit fram till att jag har samma symmetri som en T-Rex.
Jag håller i kameran och säger vad jag ska säga men istället för att få en bild på mitt ansikte blir det en bild på min näsa.
Till slut byggde jag ett stativ av skokartonger.
(För jag har köpt skor idag.)
Jag tänkte diskutera mina pet peeves men jag virrade runt mig vid tredje punkten.
(Jag vet inte varför jag envisas med att kalla det "diskutera". Det är ju ganska uppenbart en monolog jag pratar om.)
Nu ska jag prova lite effekt i iMovie.
0 kommentarer
Kodar koder
Har kodat så mycket nu att jag börjar bli lite yr i huvudet. Det är därför jag ser det så roande att jag faktiskt tycker det är värt det. Att manipulera koder är riktigt roligt!
(Och jag fick precis på mig ett par glasögon, stora framtänder och grisnäsa.)
Kommer nog sitta här ett par timmar till innan jag ska hem och städa rummet.
Underbart rolig dag.
0 kommentarer
Jobba på min lediga dag
Idag är min lediga dag men på min lediga dag ska jag jobba! Ska vandra ner till pappas kontor och jobba på en hemsida för honom samt hans kollegor.
Men först!
Duscha.
0 kommentarer
Lite personligare
HERRE. GUD.
Jag har så mycket energi i kroppen att jag inte vet var jag ska ta vägen.
(Ändå orkade jag inte gå hem till Elin och dricka vin.)
Rummet behöver städas men jag menar att det är alldeles för sent för att påbörja ett sådant projekt. Istället har jag påbörjat fyra andra projekt.
(Jag vet.)
Ett av mina projekt börjar i morgon. Det är ett sådant projekt som alltid börjar "i morgon". Vara nyttigare. Gå ner i vikt. Uh. Bli hälsosammare. Jag kom fram till, nu precis, att om jag skriver det här-- min kära virtuella dagbok-- måste jag fullfölja det. Jag kan inte göra mig själv till åtlöje för mina läsare.
Då kommer jag ju skämmas för livet.
Jag har lust att "gå personlig" idag. Jag vill skrika ut alla mina känslor! Jag vill att ni alla (tre) ska få veta vad som händer i mitt liv! Jag vill att ALLT ska komma fram.
Men det kan jag inte göra. För nu ska jag prata med Mathilda i London.
0 kommentarer
Jag vet att jag inte ger så mycket just nu
Okej, så anledningen till att jag är lite... AFK... beror på att jag håller på med ett litet projekt.
Typ.
Jag ser att ni fortfarande hänger här vilket gläder mig. Att ni hänger kvar. Fortfarande.
Just nu är jag lite i så att säga valet och kvalet för vad jag ska gör härnäst och det tar upp ganska mycket av min tid. Inte för att jag gör så mycket aktiv direkt utan mer för att jag blir inte klok på mig själv. Jag vill sätta igång och göra något spännande men det är-- för tillfället-- ganska svårt.
Om det beror på att jag är sanslöst långsam med att komma till verket eller att jag inte har tid spelar ingen roll. Det händer i alla fall inte så mycket.
(Vilket frustrerande inlägg, inte sant?)
(Irriterar er nog bara. NI VILL JU HA SVAR.)
... och nu verkar det som att jag fortsätter skriva på grund av att jag inte gjort det på länge. Det går fort över tangenterna ska jag säga er.
(Tråkigt att det inte blir några betydelsefulla meningar.)
(Förlåt.)
0 kommentarer
