Mamma skickade över en bild från när jag var liten. I don't know about you... men jag tycker jag ser ut som en liten Queen B med mitt diadem. Särskilt med tanke på placeringen, halvvägs ner i pannan & allt.

 

Hyrde filmen 10 Years from iTunes. Vilken fin film. Handlar om en grupps människors 10-år-sedan-studenten-fest och alla känslor som kommer med. Det kändes som att jag var 12 och såg på ett avsnitt av Eva & Adam. Fjärilar i magen av spänning och nervositet. Allt på grund av att man kan relatera till direkta situationer. 

 

Så, självklart, efter att jag har sett en film om gamla vänner och kärlekar sitter jag nu och kollar igenom gamla bilder. Lyssnar på filmens feel good-soundtrack samtidigt som jag går igenom både Facebook och datorns bildbibliotek. Sitter och ler åt gamla vänner man vet fortfaranade finns där.

 

Eftersom det är Facebook är minnena och bilderna relativt nya - men vad jag ler åt är vad jag vet kommer sen. Jag ler åt de ansikten jag vet kommer hålla sig kvar. De som fortfarande känns nära trots att man bor i olika delar av världen. De man kommer bjuda in till bröllopet och vars bröllop man kommer bli bjuden till.

 

De man är stolt att få presentera för nya vänner. Hålla om personens axlar samtidigt som man förklarar om den gången man grävde ner alkoholen under marken. Vännen berättar om en annan historia och man står bara där och ler medan man spelar upp det i huvudet.

 

Fan, vad kul det är att ha minnen. Att ha vänner. Och vetskapen om de som alltid kommer stå någonstans med öppna armar. 

Om jag för evigt bär det här läppstiftet behöver jag aldrig oroa mig för att behöva bleka tänderna. De blåa tonerna slår ut mina mänskliga, varma totalt. 

 

Jag gillar't. Känner mig som en kändis.

 

Natur är verkligen något som lugnar mig. Jag vet, klyschigt men så effektivt. Sätt mig i en skog med instrumental musik i öronen och jag glömmer allt vad stress är. Det ersätts med lyckorus.

 

Det var länge sedan jag var ute för mig själv i skogen, men den här eftermiddagen har jag varit ute och gått/sprungit i nästan tre timmar! Upptäckt fyra olika parker i Malmö, lyssnandes på James Newton Howard, Hans Zimmer och Patrick Doyle. Utan att tänka på något annat än hur skogen ser ut! Jag går lite samtidigt som jag ser upp mot trädtopparna och ler. Sen springer jag lite, hoppar över fallna träd och skrattar.

 

Många stirrar på mig och tänker antagligen att jag beter mig som en idiot, men jag bryr mig inte. Jag har inte känt mig så "jag" på länge.

Det är okej-att-sitta-inne-i-soffan-väder ute. Regnigt och grått. Perfekt väder för den som är fundersam och lite bakis. Min hjärna är utmattad och den mår fanimej inte bättre för att jag ser på Real Housewives of New York - The Reunion... 

 

På riktigt, har man inte engelska som modersmål och Kanal 5 inte får rätt på textningen är det svårt att hänga med. Det låter som att det är ett gäng ankor som sitter där i sofforna på skärmen. Den ena försöker överrösta varnadra. 

 

De påminner om så många tjejer jag kände högstadiet och gymnasiet. Tjejgrupper jag trodde var "brudtärnetajta" men när någon eller några saknades från fikan fick jag i stället höra så mycket ont de sade om de frånvarande. Vad de hade på sig förra veckan, vem de flörtade med i helgen, vem dem trodde de var och så vidare. 

 

Och det är ju så himla vanligt sådant där! Och tråkigt! Att vara negativa mot andra när de inte är på plats. Då är det ju lättare. Man behöver inte stå till svars

 

(Så länge man inte har kompisar som beter sig precis likadant, berättar vidare ens ord och så biter det en i rumpan.)

 

eller tänka på att såra någon i stunden. Men jag är ganska säker på att om man är negativ mot andras beteenden eller utseende får man ganska snart en omedveten negativ syn - på typ allt. Smågrejer kanske men de är väl de små sakerna i livet som gör det?

 

Jag bestämde mig för ett par år sedan att skippa det där. Försöka ha en väldigt öppen och positiv syn på både mig och andra. Nu är jag stoltare över mig själv än jag var för ett par år sedan. Då var jag bara en i gänget. Nu är jag den där "positivia tjejen". Hon som faktiskt kan känna sig som en förebild. Hon som blev framröstad till Most Infectious Smile på jobbet. 

 

Så tänk lite extra på vad du eller dina vänner säger - är det negativt, slå om.

Jag är helt säker på att jag är en ovanligt stressad person. En av de personerna som springer runt i cirklar hemma i lägenheten samtidigt som man skriker MEN GÖR NÅGOT DÅ, FÖR FAN! till sig själv utan att egentligen veta vad man vill. 

 

Jag har insett att det händer mig hela tiden. Mina bekymmer skriker i bakhuvudet och jag vaggar dem till sömns stup i kvarten med någon sorts "om några år behöver du bekymra dig om det"-historia. Vilket inte alls verkar vettigt. Så jag bestämde mig för att ta tag i det. 

 

Började med att skriva två listor. En "10 saker jag vet är sant". Jag har tydligen sämre koll på saker än jag trodde, för jag satt med nummer tre till tio i säkert 45 minuter. Sen skrev jag en till lista. En lista som var betydligt lättare att avsluta: "10 saker jag borde ha lärt mig vi det här laget". Och oj! Jag verkar ju inte ta någon lärdom i över huvud taget.

 

Jag vet inte riktigt vad dem här listorna var bra för men de kändes som en bra början. Till att lära känna mig själv och vad fan jag stressar för.

 

---

I've realised I'm stressed out person. I'll walk around in circles in my apartment, screaming WELL DO

SOMETHING, DAMN IT without really knowing why.

 

I've also realised this happens to me a lot. My unsolved issues are screaming at the back of my head an all I do is sing them back to sleep with a "you can worry about this in a few years" story. Which is ridiculous. So I decided to do something about it. 

 

I started with writing two lists. The first one was 10 Things I Know To Be True. And apparently I don't know much. I was stuck on number three for about fourty minutes before slowly working my way down to ten.

The second list was 10 Things I Should've Learned By Now and, boy, was this one easier. Like a freaking walk in the park, this one was. 

 

I'm not sure what good these lists will do but they felt like a good start. I didn't even realise some things concerned me before I added them to number 6 & 7. Who knows, maybe I'm got some EAT, PRAY, LOVE thing going on here.