Jag har börjat måla mer på sista tiden. Sätter mig på golvet med färger och tomma canvastavlor. Musiken och datorn bredvid och så sitter jag där i ett par timmar. 

 

Problemet med att måla är att man aldrig riktigt vet när man är klar. Den röda tavlan sitter jag och kluddar på hela tiden. Medan jag sätter på mig jackan för att lämna lägenheten till jobbet böjer jag på huvudet och ser på färgerna. Känner att "ja, fan... det hade varit bättre med ett starkt ögonbryn" och så målar jag lite.

 

 Har precis varit och sett The Bling Ring med Alice. Den nya filmen av Sofia Coppola som handlar om verkliga event i Los Angeles. Ett gäng ungdomar som kollar upp när kändisar är out of town och bryter sig då in i deras hus. Stjäl allt de kommer åt. Pengar och bling. 

 

Det är läskigt hur lätt man kan relatera till ungdomarna. Kanske inte att råna någon på dyrbarheter men fixering av materiella saker. Känslan av att ha på sig något snyggt-- och dyrt-- för att sedan strosa runt på gatan med snygg frisyr och stora, svarta solglasögon. 

 

Jag älskar den känslan. När man är så fruktansvärt självsäker för att man har en snygg-dag. När man går runt i snygga skor, svänger lite extra på höfterna, sänker blicken och gungar lite nonchalant med huvudet. Ni vet vad jag menar, catwalk walken. Då går man och har ögonsex med intet framför sig. Fixerar blicken någonstans, kisar med ögonen samtidigt som man flinar lite. Som om man har en hemlighet. 

 

Filmen var full av det där. 

 

Jag vet att den enda jag borde ta med mig av den filmen är att

1. Inte stjäla

2. Regera på hur långt vissa kan gå för status

 

men just nu känner jag bara ett sug efter att gå ner för gatan med min snygga Ralph Lauren-kofta, Oscar De La Renta-smycken, Mac-läppstift och höga klackar. Så att jag kan gunga med huvudet och flina bakom mina Ray-Ban-brillor. 

Har Miley Cyrus' We Can't Stop på loop och är på ganska bra humör. Jag är väldigt lugn. Sitter och nickar med slagen i låten. Sen vajar jag det när refrängen kommer igång.

Förstår ni vilket humör jag menar? När allt bara... är. Då när man ser ut att vara lite efter. Ögonlocken hänger antagligen lite för långt ner över pupillen. Känns asbra.