(Förutom äpplemunkarna. De var snygga.)

Fick ett telefonsamtal för en timme sedan. Ett gäng tjejer hade hittat något som tillhörde en viss Christer Lundberg.

Ett bankkort.

(M-hm.)

Jag hade visst tappat det på min väg ner till Mogwai och Fredrik. Inte bra. Inte alls bra. Men nu är det bra. Tjejerna fick en flaska vin och jag fick kortet. Safetrade. Det är lugnt.

Pappa var inte lugn.

Han var inte alls glad över att jag tappat hans kort och utsatt honom för riskerat tomt kort. Inte alls, faktiskt.

Jag visste inte-- ville inte-- ta en diskussion om hur oansvarig jag är så när jag kom in igen med kortet i handen gick jag fram till honom, gav kortet med ett leende på läpparna och "tack för lånet". Han såg på mig. Såg på mig som att jag faktiskt var för inkompetent för att ens försöka prata vett i.

Fungerar för mig.

Så fort han tagit emot kortet stack jag iväg in på mitt rum. Och här sitter jag nu.

Grattis på fars dag, kära far!