(Sen att det beror på att jag var fem och var rädd för att få schampoo i ögonen hör inte hit.)

Nu tar det två dagar. Sen blir jag äcklig. För jag är mitt hår. Mitt hår är jag.

Håriga jag.

Jag vill inte vara den som klagar, jag har ju trots allt vatten i kranen OM det är så att jag vill tvätta mitt äckliga hår men jag vill kunna gå längre utan att behöva försöka komma ihåg om jag smällde till mig själv med smör eller ej. Jag vill kunna vakna den tredje morgonen och vara sådär fabulously morgonsnygg.

(Och då menar jag inte en sådan frisyr man kan få efter ett one-night-stand.)

Men det är ett av mina problem. Inte era. Förlåt för att jag dumpar det på er, så här.

HA, jag ber inte om ursäkt. Höll fingrarna i kors. Detta är för fasiken min blogg och om jag vill klaga om mitt hår får jag göra det.

Nu ska jag skriva ett inlägg om pinsamma mail-adresser.