Hej, jag heter Louise, är en just-turned-22-tjej och bor i Malmö. Har ett genuint intresse för grafisk kommunikation, stora tavlor med nakna kvinnor, fotografi, webdesign och journalism. Den här bloggen finns för att stimulera sysslorna ovan samt andra historier, så allt hänger med!

"Släng praktikanten"

JAG: Hur är vår praktikant?
ERIK: (Pekar mot köket) Hämta bara en stor, svart soppåse, ta över och släng ner i källaren!

Erik var ovetande om att jag bytt samtalsämne från var soporna skulle ta vägen till hur vår praktikant skötte sig.
2 kommentarer

Jobbhumor

0 kommentarer

Med hår kommer lycka

Ah.
Lycka.

Insåg precis att mitt hår börjat bli långt igen.

Tänkte att ni var nyfikna på mitt glada nylle.
0 kommentarer

Närminnesförlust på McDonald's

Igår bestämde jag och Julia oss för att ta en paus från The Tivoli och äta lite mat på McDonald's vid tvåtiden. För att vara så sent var det väldigt mycket människor.
Vi valde fel kö.

Det tog superlång tid för grabben som tog beställningarna var... man kan väl säga att han var lite out there. Han var stressad, vilket är förståeligt men vad han gjorde när jag var framme är helt makalöst.

Det var min tur. Han tittade på mig. Jag beställde. Ögonkontakt. Inga konstigheter. Han sa att min Chickenburger skulle ta en stund och jag svarade lugnt med ett "okej, då väntar jag här så länge" och ställde mig ett steg åt sidan. När det sedan var Julias-- som stod efter mig-- tur stannade han upp lite och tittade på mig. Han tittade på mig som om jag skulle prata. Jag tittade tillbaka på honom. Självklart med samma blick:
McD-GRABBEN: Väntar du på något?
JAG: Va?
McD-GRABBEN: Ja, har du beställt?

(Nu stod jag bara med uppspärrade ögon mot honom.)

(Han vägrade ge sig.)

McD-GRABBEN: Ha-r. Du. Be-ställt? Vänt-ar. Du. På. Någ-ot?
JAG: Jag beställde av dig precis. Stod här. Ett steg till höger.

Han ursäktade sig och tog Julias beställning.

Jag är helt seriös när jag skriver att han frågade mig detta två sekunder efter det att jag beställt.

Två sekunder.

En guldfisk klarar fem.
1 kommentarer

Josef har börjat köra Converse på festen

Jag gillar när jag lyckas påverka någon. Särskilt min lillebror som vanligtvis går emot allt jag har att komma med. Men inte igår. Inte nu. Jag har infört det mest heliga hos honom.

Converse.

Han var på fest igår. Och hade Converse. Som matchade. Jag var stolt.

(Då han själv inte har så många skor av den sorten att komma med får han låna mina. Jag har ett par stycken.)

(Lite mer än ett par, kanske.)

1 kommentarer

Jobbat på HIF med Jennifer

Nyss hemkommen från en annan HIF-match och ännu ett trevligt sätt att tjäna ihop lite extra pengar. Jennifer och jag var som vanligt glada över att ses.

("... var som vanligt glada över att ses". Låter som en barnbok.)

Vi stod i tio minuter och bråkade om vem som skulle ringa chefen, om ni är nyfikna. Det slutade med att Jennifer stod och dunkade mig mot väggen med sin kropp. Vår vakt

(Ja, har han stått med oss i fyra år är han vår.)

Thomas kom gående men vände ganska snabbt igen. Antingen av att han inte var beredd på en obekväm situation eller att han, efter fyra år, lärt sig att inte lägga sig i vad vi två gör.
1 kommentarer

Drop Dead Gorgeouses

0 kommentarer

Betraktelser från ett flak

0 kommentarer

Gosis

0 kommentarer

Med kameran rakt i ansiktet

God morgon!

I dag vaknade jag av att jag skrek. Jag skrek på Elin. Ni förstår, jag sov här hos Elin i natt och hon skulle gå hemifrån för att gå till jobbet vid halv elva.
Igår sa hon till mig att hon "inte skulle väcka mig" när hon går, för det är elakt. Hon sa att hon skulle låta mig sova.

Det höll ett tag.

Jag vaknar av att det kommer en blixt i ansiktet på mig.

Elin är framme med kameran.

Hon hoppar på mig, jag väjer undan. Hon drar i täcket, jag drar emot. Hon kittlar mig, jag skriker. Jag skriker ett "NEJ, ELIN-SLUTA-JAG-HATAR-DIG-MEST-I-HELA-VÄRLDEN"-skrik men hon fortsätter. Samtidigt som allt det här händer tar hon bilder på mig.

"Ha-ha, såhär kul har jag inte haft på hela veckan!"

Kul att kunna hjälpa till.
0 kommentarer

Fredag kväll, förstår ni!

Nu ska vi ut på stan, förstår ni!


1 kommentarer

Josefs födelsedag

God morgon!
Som sagt... idag fyller Josef tio år. Att han redan är tio är helt galet för mig. Eller... inte åldern tio utan det faktum att han går i fjärde klass. Han har börjat på mellanstadiet.

Det är ju där allt händer.

Man börjar pussas och få riktiga flickvänner. Man börjar göra dumma saker, som ett slänga ägg på hus.

(Även om vissa gör detta än idag.)

Man blir en av de stora kidsen när man går på mellanstadiet. Särskilt när man går på en skola där de äldsta går i sexan. Då är man nästa högst upp i näringskedjan vid fjärde klass! Jag vill gå i fyran igen. Då var det enkelt. Det var bara King Out/Rutan/Kick Out.


Jag ville ta en fin bild med min bror men jag blev nerknuffad i prioriteringslistan.
0 kommentarer

Josefs nya present

Josef fyller tio år idag! Han fick en ny mobiltelefon. 

([AAH-MAAH-GAAHD!!])
0 kommentarer

En riktig morgonskönhet

För länge sedan vid Vättern hade vi ett hus. Det var idylliskt. Harmoniskt. Enda uttalandet jag kommer ihåg därifrån är "låt naturen tysta din själ", vilket var något Ellen Key sa. Vet ni inte vem det var? Look it up!


(Pappa sa den meningen till mig varje gång jag pratade för mycket. Han hade väl tröttnat på "håll klaffen!".)

Anyhoodle...

En morgon stod jag och Sofie och tvättade oss ute i trädgården. Det var underbar väder och vi hade precis varit nere vid sjön för ett bad.

Pappa ville ta fina morgonbilder, när vi hade vatten i ansiktet. En sådan bild där ljuset reflekteras så snyggt över ansiktet. Först var det Sofies tur. Hon lyckades galant. Hon prisades för vilken "vacker dotter" hon var. Pappa var nöjd.


Sen var det min tur.

Pappa gick därifrån.

1 kommentarer

Middagstid

2 kommentarer

Dagens middag

Jag har lagat middag.

Josef är inte imponerad.



(Jag svälter min bror.)
0 kommentarer

Jag ska lära mig tyska

Jag har bestämt mig för att lära mig tyska på riktigt igen. Jag vill åtminstone kunna lika mycket som jag kunde när jag bodde i Österrike.

(Vilket är så mycket en liten flicka kan prata.)

(Mer än det här.)

För att få igång min tyska igen läser jag numer tyska forum när det inte är några kunder på jobbet eller någon av mina kollegor får för sig något. Hittills har jag lärt mig lite om någon tysk nyhetsankare, en ny tuggummismak och Desperate Housewives senaste säsong.
Mycket starka åsiker.

Allt låter lika kul och aggressivt när jag läser upp det.

(Det är något aggressivt med tyska, inte sant?)

("ACHTUNG!")

Ska nog be mina föräldrar prata tyska med mig. Lära mig på samma sätt som de lärde mig att inte prata skånska som barn.

("Vill du ha flingor? Vad heter det? ... Nej, inte skorrande R, Louise. Vad heter det? Va? Du vill ha...?")

2 kommentarer

Missade eventet

Jisses, vad dålig jag är.

Jag har den senaste veckan gått runt och pratat om eventet som Apple höll idag. Jag har diskuterat, analyserat, hypotiserat och var exalterad. I dag har jag varit inne på en hemsida som håller koll på exakt hur lång tid det är kvar. Har kollat lite då och då. "Oh, nu är det bara 2 timmar, 27 minuter och 36 sekunder kvar!" Och vad gör jag?

Jag missar det.

Tänkte inte på det i över huvud taget tills det att min kollega uppdaterade sin status  om de fina nyheterna. Sämst.

Självklart kan jag se det senare eller läsa om det... men jag ville se Steve Jobs live. Se om han tabbade sig.

(Vilket han tydligen inte gjorde.)

(Så det var väl lika bra.)
0 kommentarer

När vet man att man blivit vuxen, då?

Det känns fortfarande konstigt att gå upp tidigt och att sen inte gå till skolan. Att jag numer istället går till jobbet. Vadå "jobbet"? Jag är fortfarande liten. Jag ska inte jobba fem dagar i veckan, åtta timmar om dagen.
Ändå gör jag det.

Jag tycker det är oerhört kul men har inte riktigt tagit in det ännu - så tills dess låtsas jag att jag praktiserar.

(Jag menar, kolla bara på bilden. Jag är inte en vuxen och ska jobba. Jag tar fortfarande spegelbilder hej vilt.)

Tänkte berätta för er hur jag varit ute med Doglas och ska precis ta en dusch. Tänkte även berätta att jag banne mig ska lyckas se senaste avsnittet av One Tree Hill innan jag sticker till jobbet.

Kom sen på att det är onödig information, så jag besparar er den.
1 kommentarer

Inte sådär superbra film

Jag och Madde var precis och såg på The Last Airbender på SF. Det hade kunnat vara en bra film. Storyn är bra. Effekterna är otroliga. Det är fina scenarier. Vad som saknades var skådespel. Bra, i alla fall.

(De hade ju obviously skådespelare.)

Jag och Madde hånar inte filmer.
Speciellt inte fantasyfilmer.

Idag hånade vi.

Vi kunde inte låta bli. Vi satt och skrattade. Kommenterade. Betedde oss som riktigt jobbiga medmänniskor, helt enkelt. Men det var givet. För en stund var jag beredd att gå men avslog den idén för då skulle jag störa de andra människorna som satt och led.


Vi ska i alla fall läsa böckerna, för vi är säkra på att de kommer vara helt underbara. Historien innehåller ju ändå magi, andar och drakar. What's not to love?






0 kommentarer

En riktig karl

Här ser ni en SANN ölsmakare. En sådan som luktar på ölen innan den når smaklökarna.

1 kommentarer

Lilla Alannah, var är din katt?

Det var en sak jag reagerade när jag läste Aftonbladet.se nu precis. Lilla Alannah har en "olycklig tendens att spola ner saker i toaletten". Stackars lilla Alannah.

Alannah är tre och och spolade ner en liten kattunge i toaletten. Olyckligtvis brukar hon ju göra så. Det är ju bara en sak. Hennes mamma fick panik och frågade var kattungen var. Lilla Alannah svarar "toaletten".

(Är det bara jag som ser ett barn á la skräckfilm. Ungen ler lömskt och pekar långsamt bort mot badrummet.)

(Inte? Okej.)

Jag kan förstå det här. Jag kan känna empati för Alannah och skamsen hennes mamma måste ha. För visst är det så. det måste vara mamman som skäms. Det är hon som har uppfostrat sin dotter. Även om det är svårt.

Vad jag INTE förstår är hur man sätter tillbaka kattungen-- just det, den överlevde efter en väldans massa timmars räddning-- i handen på lilla Alannah igen!? Man ger tillbaka kattungen till barnet som precis nästan tagit död på den.

"Här, lilla Alannah - håll i kattungen och se glad ut. Se till att du håller den kärleksfullt!"

Jag tycker det är osmakligt.

(JAG VET, hon är ett litet barn.)

Nedan ser ni lilla Alannah. Med sin katt. Som är väldigt blöt. Och nästintill död. Och Lilla Alannah står stolt och visar upp sin kattunge. Likt en trofé.

Nej, hade jag tagit en bild där hade jag banne mig sagt:

"Lilla Alannah, ställ dig här bredvid toaletten. Precis. Titta nu ner i toaletten. Se skamsen ut. NEJ, för fan - ge kattungen till din mamma!"

(Läs hela artikeln här!)
0 kommentarer

Alltid som snyggast

Sitter i Elins soffa och förbereder mig mentalt för att gå upp. Om fyrtio minuter ska jag vara på jobbet. Jag känner mig lite som en gris den här morgonen. Jag ser nog ut lite som en gris den här morgonen.

HA DET BRA!

0 kommentarer

Fan, min hund var sötare förr--

0 kommentarer

"... men min mark... är din vägg. HUUUMM."

Just nu saknar jag Julia och London väldigt mycket. Det var en av de bästa resorna jag gjort och med en av de bästa människorna. OJ, vad vi irriterade varandra. Vi slängde kommentarer och hade uppehåll ett antal gånger men det är så vår relation fungerar.
Vi slänger "whatever"s i varandras ansikten och måste planera in en kram.

(Det är sant. Efter två år av nära vänskap kom vi fram till att vi behövde fler kramar, så vi tvingade oss själva att
kramas när vi sågs.)

(I början var det lite jobbigt. Möttes mitt på Knutpunkten och nickade till varandra som vanligt då vi kom på vår
pakt. Så vi gjorde det. På ett långsamt-höger-vänster-höger-sätt.


Ovan ser ni vad vi gjorde en eftermiddag. Vi hade inget att göra så vi bestämde oss för att agera.
Det blev Leka-inte-nudda-golvet.

(Ja, det är ett namn.)

Märk hur jag varvar ner energin på filmen runt 1:22 genom att sätta mig och lugnt förklara:
"Julia, jag sitter på marken... men min mark... är din vägg. Huuum")


Ovan ser ni vad jag och Julia hade för oss när vi kommit hem efter en underbar kväll.

(Det blev lite dramatiskt på slutet då vi var nere i Victoria och tunnelbanan hade slutat gå. Bussarna ville inte heller. Så vi tog taxi. Men hittade ändå inte riktigt.)

Anyhoodle...

Vad som händer i filmen är att vi ska prova på Ben & Jerry's, for real. Vi skulle, liksom, verkligen ta åt oss av smakerna och bara njuta.

För det ska tydligen vi tjejer göra.

Faktum är att vi båda smakade av vår glass och slängde sedan ut den i korridoren. Det är överskattat.

Nu tänkte jag dra en liten lista över vad som hände i London:

(Eller kopiera Julias.)

:
- Vi lyckades gå vilse VARJE gång vi skulle tillbaka till hotellet. Vi utgick alltid från Oxford Street och hotellet låg tio minuter gångväg bort. Men, hörrni, London är krångligt. Alla hus ser ju likadana ut!
- Något som kan ha bidragit till den underbara kvällen (första filmen) är hur vi drack var sin kanna Sex On The Beach. Där satt vi, på terassen, med en tallrik nachos och två kannor galenskap.
- Efter kannorna gick vi runt i souvenirbutiker.

(De stänger inte förrän tre på natten.)

(Inte konstigt de tjänar.)

Ut ur butiken kom vi med hattar och glasögon!
- Vi lyckades hinna till hotellfrukosten 1/6 gånger.

.... och nu pratade jag i telefon. Tappade tråden till inlägget.
0 kommentarer

They found Nemo

1 kommentarer

"uääh"

Kom precis hem från jobbet och väntar på middagen nu. Jag mötte upp Josef på vägen hem och hade följe med honom. Vi skrattade hela vägen åt något som Josef sagt och trillade lite in genom dörren, då bli plötsligt stannade.

Som två robotar stannade vi, tittade ute mot köket och sedan på varandra. Sedan försvann robotiken och vi rynkade bara våra näsor och utbrast ett "uääh".

Mamma lagade vegetarisk.
1 kommentarer

Levande ljus och mörka nätter

I kväll är jag på ett riktigt myshumör. Ett sådant humör där jag går ute i mörkret längre och lyssnar på mysiga kärlekslåtar. En sådan kväll jag där kan titta upp mot himmeln och räkna stjärnorna. En sådan kväll där allt mysigt som tillhör vintern blir värt att tänka på.

Julbelysning, snö, granar, lyktor, levande brasor, varm choklad, levande ljus etc. mm. osv.

(Allt detta uppskattas under mörker.)

(Dagtid under vinterhalvåret är trist. Det är bara kvällarna man ser fram emot.)

(Och jullåtar. Självklart jullåtar.)

(Jingle bells, jingle bells.)

(Lite brittiskt tal också.)

Så nu har jag satt igång The Holiday som är en perfekt film för sådant humör. Herre Gud, vad nöjd jag är just nu.


2 kommentarer

Nu är jag bara uttråkad

Elin sover. Hon kom hem från jobbet och somnade. Jag har städat lägenheten. Slängt sopor. Hon sover. Jag slänger iväg blickar och utbrister saker som:

"OOOH, you are dead to me. Oooh."




1 kommentarer

Vägrar se på TV så jag skriver ett inlägg

Är hos Elin. Med Elin och Johanna.

Vi skulle ha en mysig kväll med Pretty Woman på TV. Istället hittade de precis Hide and Seek. De vägrar byta.

Om ni inte visste det så klarar jag inte av skräckfilmer. Jag hyperventilerar och vet inte vart jag ska ta vägen.

(Tydligen nynnar jag också. Mycket.)

Jag får inte nynna nu för Elin blir arg och skriker att hon kommer "höja volymen SKIThögt" så jag är tyst. Tvingar Johanna berätta en historia. För jag vet inte vad jag ska göra. Jag förstår inte vad som är så kul med skräckfilmer. Förstår inte VARFÖR man vill skrämmas ur vettet.

(Och jag förstår VERKLIGEN inte varför det är så extremt roande för mina vänner att jag är så sanslöst rädd.)

En gång, när vi var här hos Elin och såg på en skräckfilm började jag gråta. Eller okej, det har hänt två gånger. Anledning:

Efter filmens slut sitter jag i soffan och hyperventilerar. Fortfarande. Jag behöver en stund för att varva ner och intala mig själv att jag inte kommer dö.

Anyhoodle...

Vad Elin då gör är att släcka alla lampor och ställa sig i ett av lägenhetens hörn. Hon står där och skrattar. Jag sitter i soffan med armarna omkring mig, ber om att hon ska tända lampan.

"Gör det själv, det är två meter till knappen", säger hon då. Skrattandes.

Djävla kompis. Djävligt bra kompis jag har.

Måste byta umgänge.


0 kommentarer

Två bilder från igår

Jag är en sådan riktigt jobbig människa som stjäl bilder just nu verkar det som men jag ville bara att ni skulle få se. Ville ge er lite mer av min vardag.

(Den innehåller inte bara pizza och öl på Mogwai.)

(Lovar.)

Det var i alla fall väldigt trevligt med Jennifer, där ute på terassen och filtarna.

1 kommentarer

Vad är klocka?

Jag har ett problem.

Jag är hemma på lunch nu men jag kommer inte ihåg när jag gick på lunch. Det kan väl inte ha gått en timme redan? Inte jag tiden ha flugit iväg sådär? Eller? Kan det? Fan.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Gick jag hel eller halv? Sitter och räknar tillbaka, försöker ta reda på vad som gjorde att tiden gick så fort.

Skyller på mamma och Josef. De stod och bråkade framför mig. Drog in mig. Lät mig lägga ett par kloka råd och kommentarer. Sen gick de båda. Och lämnade mig här. Tidlös.

Tidlös.
0 kommentarer

Hello, I'm Louise!

Okej, så nu är det fixat. Nu är, i princip, allting fixat.

Från och med nu är det

www.helloimlouise.com


som gäller. Inget mer "blogg.se".

Så lägg det på minnet!

(Eller i ditt bokmärkesarkiv.)
0 kommentarer

En trött, förkyld kanin

Jag har inte riktigt lyckats de senaste gångerna. I dag ser jag ut som en trött

("Duh. Du gäspar.")

förkyld kanin. Och det är faktiskt ingen överdrift den här gången:

I går var det riktigt trevligt. Jag och Jennifer åt pizza nere på Mogwai. Senare kom Madde och Emma ner som vi mötte upp med och umgicks vi. Nu ska jag iväg till jobbet igen! I morgon är det Lund på schemat för att träffa de härliga tjejerna från Torekov-somrar.


God morgon!
0 kommentarer

Ner till stan igen

Det blev ingen power walk med Diana och det blev ingen lugn kväll i kväll. Jennifer ringde för någon timme sedan och ville vara spontan med mig.

Så nu ska vi mötas upp om tio minuter och ta ett glas!

(Tydligen är det bara vuxna som säger "ta ett glas".)

(Vi ska ta ett glas.)

0 kommentarer

Fick det i munnen. Och ögonen.

("OH, spännande! Vad ska hon nu avslöja?! Tog hon det i munnen?")

Gjorde precis en urdum sak. En sådan där dum sak så att man, i efterhand, skrattar lite åt sig själv. Eller ger dömande blickar.

Tvättade ansiktet med tvål och kände hur jag fick tvålsmak i munnen.

Yuck!

Snabbt skulle jag skölja munnen med vatten. Jag öppnade ögonen för att lokalisera kranen. Då jag fortfarande hade tvål i ansiktet hamnade det i ögonen och där stod jag med öppen mun, stängda ögonen och kved.

(Ni vet när man liksom lyfter på huvudet och viftar med händerna.)

(Som om det skulle hjälpa.)
0 kommentarer

Bland kostymer och öl

Idag är det International Suit Up! Day och det firades nere på Mogwai med ett par vänner. Det slår alltid bra på Mogwai, alltid trevliga människor och ni skulle bli förvånade över hur många som gick runt i kostym och slips.

Trevligt var det i alla fall och nu måste jag sova för jag ska ut och köra en power walk med Diana alldeles för tidigt.

0 kommentarer

Vad ser du?

Har precis sett på Glee och i den fina slutscenen där det hålls en duett, som kan få en att börja gråta, såg jag någonting.

Ett gristryne. En pittögd tjockis. En galen hakgubbe (se upp och ner). Av någon anledning ser jag även en surfvåg.

(Vet inte var det kommer ifrån. Magkänsla.)

(Den litar man alltid på.)

Som sagt, jag såg någonting. Så jag tryckte på "paus".

'
0 kommentarer

I huvudet är alla vackra

Vilken dålig kväll.

Kände mig supersnyggsnygg och tyckte det skulle förevigas.
Och så visar det sig att det är såhär man ser ut:
0 kommentarer

Det är väl okej?

MADDE: Yadi, yada, yada...
JAG: Men, du... Madde. Vi hörs i morgon?
MADDE: He-he, orkar du inte höra på mig längre?
JAG: Nej, det gör jag faktiskt inte. Vi hörs i morgon.
MADDE: Men du, VISST ÄR DET SÅ att det är okej? Hon hade ju handskar på sig?!
JAG: OH, MY GOD - sluta prata med mig!
Klick!


Jag är ingen otrevlig människa men när Madde ställer frågan "Jag kommer väl inte bli sjuk. Det är okej. Hon hade handskar på sig. Det är väl okej?" sju gånger under ett samtal på 12 minuter säger jag "stopp". Eller "hej då".
0 kommentarer

Paket från New York, USA

Idag kom mamma hem från New York. Hon har varit och hälsat på min syster ett par dagar... och kom hem med paket! Fina paket som jag nu har hand om på mitt rum. Saker som jag nu äger. Fina saker är det också.

Dunjacka, tröja, parfym och body lotion från Victoria's Secret

(Man kan inte få något köpt där UTAN att skriva ut namnet. Tjejregel.)

schampoo och balsam

(köpte dessa när vi var i USA en månad för två år sedan. Coconut Milk. Finns inte i Sverige. O-trolig. Har blivit en grej de köper hem till mig varje gång de varit i det förlovade landet.)

och sist-- men, herre Gud, inte minst-- SKITTLES!

... och sen det bästa man tillges när man handlar på Abercrombie & Fitch.

(He-he.)

(He.)
2 kommentarer

En kopp varm choklad på morgonkvisten

Uh, jag är trött som en sengångare men har ändå lyckats röra ihop en kopp varm choklad till mig och min onda hals. Det är så härligt med att koka upp en kopp varm choklad. Bara namnet av det. Kopp varm choklad. Kopp.
Who am I kidding, jag lyckades bara hälla upp mjölk i en kopp och körde in det i mikrovågsugnen i två minuter.

Effektiv morgon.

Men faktiskt, jag tycker verkligen om att säga "en kopp varm choklad". Betonar "OPP" lite extra. Så blir det extra mysigt.
1 kommentarer

Danmark och natthimmel, alldeles utmärkt

Har precis varit ute på promenad med min hund, Doglas och provat lite inställningar på kameran. Tydligen klarar den av nattens mörker ganska bra! Tog en bild på stjärnorna
(Vilket inte gav ett sådär superresultat.)

(Stjärnor är små.)

("Hörru, faktum är att de är gigantiska." JAG VET, HERRE GUD! VI ÄR PYTTESMÅ BREDVID!)

Sen tog jag en bild på Danmark som också verkar vara väldigt litet i kväll.

(Titta, det ser ut som en bild!)

0 kommentarer

Don't listen to her!!

Wow.

Jag var inne på YouTube och kollade på videos som har setts många gånger idag. Tycker det är lite spännande med video-bloggar så jag tryckte på tjejen som såg söt ut. Tänkte att det skulle bli en trevlig stund, en skön video där jag till och med skulle hitta några highlights och spola tillbaka ett par gånger.

(Jag är nämligen en av de där jobbiga människorna som kan se om ett ögonblick ett antal för många gånger.)

När videon gick igång... jag kan inte riktigt beskriva vad som hände.

(Klart du kan, Louise. Blogg.)

(Duh.)

Jag liksom frös till is, spärrade upp ögonen, satte mig i försvarsposition och stängde mentalt öronen. Spände huvudet och nacken i och med att det kändes som att jag då stängde ute ljudet.
Oh, ljudet.

Höj ljudet, kör igång videon och se om ni reagerar likadant.
0 kommentarer

Jag kommer på en briljant idé och lägger den på hyllan till i morgon

Innan var jag supertrött. Jag ville dö. Nu är jag övertrött och vill döda någon annan.

Ganska grova ord, jag vet men så är det i kväll. Det är en grov kväll. Jag går runt här hemma och grymtar, intalar mig själv att ingen märker det men både pappa och Josef har undvikit mig sedan middagen. Grymtar gör jag. I min ensamhet. Jag har kommit till en punkt i mitt liv nu.

Och jag är för lat för att börja i kväll.

(Ha-ha.)

Så i morgon. Då djävlar ska jag ta tag i och bestämma saker. Jag ska planera och vara förberedd.

I kväll ska jag bara bete mig som en sunkig, framtidslös tonåring. Det gör jag bäst.
0 kommentarer

Släppte ner håret för första gången på ett dygn:

Fierce!
0 kommentarer

Bild från promenad idag

0 kommentarer

Härlig kväll med de bästa

Sitter hos Diana just nu med henne och Jennifer. Vi "ser på film" men det är mer bara en ursäkt till att få äta godis och sitta i sängen.
Det brukar bli så när vi träffas. Vi bestämmer ett schema med vad vi ska göra men istället sitter vi i ring och diskuterar vad som har hänt i våra liv.

Det brukar dock inte ha hänt så mycket i mitt liv.

(Och med liv menar jag kärlekslivet.)

(Jag vet.)

0 kommentarer

Äntligen förstår jag min mor

Jag har nu förståelse för hur min mamma kan skrika och gapa på mig om småsaker som att flytta skorna till väggen eller plocka upp min tröja direkt. Innan har jag tyckt hon varit dum... det kunde väl vänta fem minuter? Jag var upptagen med en viktig uppgift?!

Inte längre.

Mamma, förlåt.

När jag vaknade i morse

(Okej, idag.)

gick jag ut i köket för att dricka lite vatten. Pappa och Josef hade stuckit iväg och lämnat efter sig ett helvete i köket och lägenheten. Jag blev chockad över min förargade reaktion - det var första gången jag brytt mig om hur det ser ut i köket.

(Jag menar, köket är ju inte ens mitt.)

Så jag började städa. Jag gick fullt ut. Torkade, dammsög, diskade diskhon och fixade disken. Efter att jag städat allting hände TVÅ moment:

Moment 1: Pappa och Josef kommer hem. Jag står i köket, tittar på honom. Han ger mig ingen komplimang för det fin köket. Inte ens en high-five - så jag säger ifrån.
JAG: Är inte köket fint?
PAPPA: Jo, har du städat?

(Hjärnsubstans stiger till 100°)

OCH HÄR, stannar jag er. Ni förstår... under i princip HELA min uppväxt har min far varit på mig om hur jag kan vara så dum och "inte se när det är stökigt" (kom ihåg de orden) och plocka upp efter mig. Hur jag kan lämna rummet som ett "bombnedslag" (kom ihåg det ordet).

Nu kan vi fortsätta.

JAG: Skojar du? Det såg ut som ett jäkla bombnedslag här inne!
PAPPA: Ja! Nu ser jag! He-he, jag ser inte sånt...

Jag visste-- seriously-- inte vart jag skulle ta vägen.

Moment 2: Pappa och Josef kommer hem. Josef ett par minuter tidigare. Jag står i hallen, tittar på honom. Ingen komplimang. Inte ens en high-five. Sen kommer jag på att han är nio år och bryr sig lika mycket om min städning som Jimmie Åkesson gör om utländska medborgare.
Jag går in på mitt rum och kommer ut ungefär 45 sekunder senare. Då har Josef satt sig vid datorn men hunnit:
- slänga sin jacka på golvet
- slänga sina skor mitt på golvet

(Vi har en skohylla.)

(Punk.)

(Engelska för skitunge.)

- slänga påsen med bullar på bordet
- lämna smulor på köksbordet

(Hjärnsubstans stiger till 100°)

- lämna mjölken framme

Detta under loppet av 45 sekunder.

Jag fick inte ens ett "Hej, syster".



Det är okej, mamma. Du får bli arg.
1 kommentarer

Visste du att...

... ibland är jag en trött person. Särskilt under familjemiddagar.
Ni förstår... i min familj, när alla är samlade, äter man länge. Eller, okej. Där ljög jag. Vi

(Okej, jag.)

slänger i oss maten och sedan sitter vi

(Okej, dem.)

och pratar i en timme. Typ. Ni förstår principen. HUR SOM så sitter jag och lyssnar. Efter en stund hamnar mitt huvud på handen, ni vet när man sitter man armbågen på bordet och vilar huvudet likt en trött gås.
Efter en liten längre stund hamnar mitt huvud på armen. Ni vet, när man lägger armen längs bordet och huvudet detsamma likt en slagen gås.

Och sen, efter si sådär fem minuter (det tar inte längre tid) så ligger jag på golvet. Under bordet. Det är nämligen så att när jag ligger under ett bord för att sova är det en liten bit av himmelriket. Det är perfekt ljussättning. Tonat, sådär. Och där ligger jag. Och sover. Pappa sparkar upp mig när det är dags att plocka undan disken.

I början reagerade min familj, ungefär så som man borde reagera. De skrattade, chockades, blev arga, blev sårade.

Till slut sket de bara i det. Och nu är det min plats.

Bara en liten visste-du-att mitt i natten.
0 kommentarer

Bruno Mars - Grenade

Min senaste obsession är Bruno Mars.
(Nu kommer Elin säga att jag är superefter och försöker härma henne för att hon är så sanslöst grym.)

(W/E*)

Låten heter Grenade och jag älskar nog den lite. Texten är superfin men jag måste göra en input: bara för att man är galet kär tycker jag inte man ska offra sitt liv för personen. Man ska leva för livet och man ska leva för sig själv.

(Inte ensam, alltså.)

Men strunt i mina åsikter om det, lyssna bara:

(*What ever)
0 kommentarer

Magsår och nyheter

Här händer det grejer! Tror jag har hittat en design som är ganska skön att lägga ögat på. Om ett par dygn kommer jag även hamna på ett eget domän, känns lite häftigare.

Jag borde nog lugna ner mig med designen men det går inte för just nu har jag fyra människor som väntar på att sina bloggar ska renoveras.

(Jag har lagt på mig sådana högar av jobb att jag får magsår.)

(Fast å andra sidan kan jag få-- vad jag kallar magsår-- av att tömma diskmaskinen.)

(Touché.)

Anyhoodle...

Nu sitter jag och väntar på Anton. Eller Elin. Kanske lite på båda två men väntar gör jag i alla fall och jag känner mig stressad. MAGSÅR, I tell you! Inte mycket att göra åt, för i kväll mår jag bra och ska umgås med mina vänner. Det försvinner nog då.

Hur som haver... vad som var meningen med det här inlägget vad att informera er om att det framöver ska bli bättring här och jag ska komma igång på riktigt så som jag var förr. På den goda tiden när jag kunde skriva om precis vad som helst och fortfarande tycka det var kul.

(Äh, vad säger jag. Är fortfarande lika lättroad.)

Förlorade lite energi under min fotosession. Eller vann.
0 kommentarer

Det där med sin framtida kärlek

Jisses, i kväll är det en riktigt sentimental kväll. Jag har precis sett filmen Letters to Juliet och vill nu bara åka iväg och möta the love of my life!

(Ah, vilken underbar kliché jag är.)

Jag undrar om killar tänker lika mycket på kärleken som tjejer. Jag umgås mycket med dem men på det ämnet är jag ingen expert, ännu. Jag vet däremot att när man umgås med en härlig tjejkompis och sett en feel-good-about-love-movie kan man sitta länge, länge och fnissa. Man berättar sina fantasier (OK sådana) och fnissar lite till.

Man kan sitta oändlig tid och få feedback på sin framtida historia. Sin framtida känsla.
Sen när den oändliga tiden är slut

(Lurigt.)

sitter man där i soffan med sin kompis och bara suckar. Man slutar prata och sitter istället med tankarna på vad som känns som något som aldrig kommer inträffa. Man är tillbaka där man får nöja sig med vackra filmer, bilder och texter.

(Ah, vilka underbara klichéer vi är.)
0 kommentarer

letters to juliet

0 kommentarer

Jag får väl ge er någonting

Ja, som ni förstår är jag i en sorts ond cirkel just nu.

Designa. Skriv. Paus.

Designa. Skriv. Paus.

Jag blir galen! Liksom som Anden-i-flaskan-galen.

Så länge för ni se en bild på mig som vit Na'vi.

(Är du ens lite, lite, lite modern är du fullt medveten om vad en Na'vi är. Du är också medveten om att en Na'vi egentligt är blå.)

(Och fyra meter lång. Lyser i mörkret gör den också.)

(Har du allvarligt INTE kommit på vad det är jag är ute efter kan du nu lämna http://louiselbg.blogg.se.)

1 kommentarer

Ber inte om ursäkt till er...

... utan till mig själv.

Förlåt.
Förlåt, Louise för att jag låter dig plågas av denna jädra bloggdesign. Förlåt, för att jag inte kan lugna min själ och låta allt vara.

Det är okej, Louise. Jag vet hur det är. Dessutom är jag alldeles för excited för att vara arg på dig.
0 kommentarer