Jag är som den jobbiga lillasystern jag var mot Sofie när vi var yngre. Ska alltid vara med.

(Sofie satt på sitt rum med sina vänner och lekte. De hade byggt upp en liten stad och alla tjejerna hade var sitt litet gosedjur. Det var av samma typ men olika djur. Jag ville så gärna vara med. Så jag köpte en gris och en dalmatin för att sedan gå in på hennes rum, konstatera att jag faktiskt var med i klubben och skulle vara med.)

(Vilket resulterade många blåmärken.)

Jag är likadan nu. Jag finner mig alltid i den situationen att jag går fram till Josef och hans vänner med ett "vad gör ni?". Sätter mig vid dem och börjar prata. Brukar oftast vara en monolog då de inte riktigt vill prata med mig.

Men det är väl så. Är man mellanbarn så går det likadant på båda hållen.