En riktig morgonskönhet
För länge sedan vid Vättern hade vi ett hus. Det var idylliskt. Harmoniskt. Enda uttalandet jag kommer ihåg därifrån är "låt naturen tysta din själ", vilket var något Ellen Key sa. Vet ni inte vem det var? Look it up!
(Pappa sa den meningen till mig varje gång jag pratade för mycket. Han hade väl tröttnat på "håll klaffen!".)
Anyhoodle...
En morgon stod jag och Sofie och tvättade oss ute i trädgården. Det var underbar väder och vi hade precis varit nere vid sjön för ett bad.
Pappa ville ta fina morgonbilder, när vi hade vatten i ansiktet. En sådan bild där ljuset reflekteras så snyggt över ansiktet. Först var det Sofies tur. Hon lyckades galant. Hon prisades för vilken "vacker dotter" hon var. Pappa var nöjd.
Sen var det min tur.
Pappa gick därifrån.
Skrivet av: Sofie
HAHAHAHA! This made my crappy day
Trackback