Hej, jag heter Louise, är en just-turned-22-tjej och bor i Malmö. Har ett genuint intresse för grafisk kommunikation, stora tavlor med nakna kvinnor, fotografi, webdesign och journalism. Den här bloggen finns för att stimulera sysslorna ovan samt andra historier, så allt hänger med!

Äntligen förstår jag min mor

Jag har nu förståelse för hur min mamma kan skrika och gapa på mig om småsaker som att flytta skorna till väggen eller plocka upp min tröja direkt. Innan har jag tyckt hon varit dum... det kunde väl vänta fem minuter? Jag var upptagen med en viktig uppgift?!

Inte längre.

Mamma, förlåt.

När jag vaknade i morse

(Okej, idag.)

gick jag ut i köket för att dricka lite vatten. Pappa och Josef hade stuckit iväg och lämnat efter sig ett helvete i köket och lägenheten. Jag blev chockad över min förargade reaktion - det var första gången jag brytt mig om hur det ser ut i köket.

(Jag menar, köket är ju inte ens mitt.)

Så jag började städa. Jag gick fullt ut. Torkade, dammsög, diskade diskhon och fixade disken. Efter att jag städat allting hände TVÅ moment:

Moment 1: Pappa och Josef kommer hem. Jag står i köket, tittar på honom. Han ger mig ingen komplimang för det fin köket. Inte ens en high-five - så jag säger ifrån.
JAG: Är inte köket fint?
PAPPA: Jo, har du städat?

(Hjärnsubstans stiger till 100°)

OCH HÄR, stannar jag er. Ni förstår... under i princip HELA min uppväxt har min far varit på mig om hur jag kan vara så dum och "inte se när det är stökigt" (kom ihåg de orden) och plocka upp efter mig. Hur jag kan lämna rummet som ett "bombnedslag" (kom ihåg det ordet).

Nu kan vi fortsätta.

JAG: Skojar du? Det såg ut som ett jäkla bombnedslag här inne!
PAPPA: Ja! Nu ser jag! He-he, jag ser inte sånt...

Jag visste-- seriously-- inte vart jag skulle ta vägen.

Moment 2: Pappa och Josef kommer hem. Josef ett par minuter tidigare. Jag står i hallen, tittar på honom. Ingen komplimang. Inte ens en high-five. Sen kommer jag på att han är nio år och bryr sig lika mycket om min städning som Jimmie Åkesson gör om utländska medborgare.
Jag går in på mitt rum och kommer ut ungefär 45 sekunder senare. Då har Josef satt sig vid datorn men hunnit:
- slänga sin jacka på golvet
- slänga sina skor mitt på golvet

(Vi har en skohylla.)

(Punk.)

(Engelska för skitunge.)

- slänga påsen med bullar på bordet
- lämna smulor på köksbordet

(Hjärnsubstans stiger till 100°)

- lämna mjölken framme

Detta under loppet av 45 sekunder.

Jag fick inte ens ett "Hej, syster".



Det är okej, mamma. Du får bli arg.


Skrivet av: JULIA

haha, du är för härlig louise!

2010-10-11, kl. 21:00:55





Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras inte)

Hemsida:

Kommentar:

Trackback