Det är okej-att-sitta-inne-i-soffan-väder ute. Regnigt och grått. Perfekt väder för den som är fundersam och lite bakis. Min hjärna är utmattad och den mår fanimej inte bättre för att jag ser på Real Housewives of New York - The Reunion... 

 

På riktigt, har man inte engelska som modersmål och Kanal 5 inte får rätt på textningen är det svårt att hänga med. Det låter som att det är ett gäng ankor som sitter där i sofforna på skärmen. Den ena försöker överrösta varnadra. 

 

De påminner om så många tjejer jag kände högstadiet och gymnasiet. Tjejgrupper jag trodde var "brudtärnetajta" men när någon eller några saknades från fikan fick jag i stället höra så mycket ont de sade om de frånvarande. Vad de hade på sig förra veckan, vem de flörtade med i helgen, vem dem trodde de var och så vidare. 

 

Och det är ju så himla vanligt sådant där! Och tråkigt! Att vara negativa mot andra när de inte är på plats. Då är det ju lättare. Man behöver inte stå till svars

 

(Så länge man inte har kompisar som beter sig precis likadant, berättar vidare ens ord och så biter det en i rumpan.)

 

eller tänka på att såra någon i stunden. Men jag är ganska säker på att om man är negativ mot andras beteenden eller utseende får man ganska snart en omedveten negativ syn - på typ allt. Smågrejer kanske men de är väl de små sakerna i livet som gör det?

 

Jag bestämde mig för ett par år sedan att skippa det där. Försöka ha en väldigt öppen och positiv syn på både mig och andra. Nu är jag stoltare över mig själv än jag var för ett par år sedan. Då var jag bara en i gänget. Nu är jag den där "positivia tjejen". Hon som faktiskt kan känna sig som en förebild. Hon som blev framröstad till Most Infectious Smile på jobbet. 

 

Så tänk lite extra på vad du eller dina vänner säger - är det negativt, slå om.