Hyrde filmen 10 Years from iTunes. Vilken fin film. Handlar om en grupps människors 10-år-sedan-studenten-fest och alla känslor som kommer med. Det kändes som att jag var 12 och såg på ett avsnitt av Eva & Adam. Fjärilar i magen av spänning och nervositet. Allt på grund av att man kan relatera till direkta situationer. 

 

Så, självklart, efter att jag har sett en film om gamla vänner och kärlekar sitter jag nu och kollar igenom gamla bilder. Lyssnar på filmens feel good-soundtrack samtidigt som jag går igenom både Facebook och datorns bildbibliotek. Sitter och ler åt gamla vänner man vet fortfaranade finns där.

 

Eftersom det är Facebook är minnena och bilderna relativt nya - men vad jag ler åt är vad jag vet kommer sen. Jag ler åt de ansikten jag vet kommer hålla sig kvar. De som fortfarande känns nära trots att man bor i olika delar av världen. De man kommer bjuda in till bröllopet och vars bröllop man kommer bli bjuden till.

 

De man är stolt att få presentera för nya vänner. Hålla om personens axlar samtidigt som man förklarar om den gången man grävde ner alkoholen under marken. Vännen berättar om en annan historia och man står bara där och ler medan man spelar upp det i huvudet.

 

Fan, vad kul det är att ha minnen. Att ha vänner. Och vetskapen om de som alltid kommer stå någonstans med öppna armar.