Hej, jag heter Louise, är en just-turned-22-tjej och bor i Malmö. Har ett genuint intresse för grafisk kommunikation, stora tavlor med nakna kvinnor, fotografi, webdesign och journalism. Den här bloggen finns för att stimulera sysslorna ovan samt andra historier, så allt hänger med!

Nöjet i tjurfäktning

Satt och skrev ett inlägg om Drottning Silvia och hennes kung när jag kom över en artikel på Aftonbladet
En artikel om tjurfäktning.
Jag överdriver inte när jag skriver att så fort jag hör ordet hamnar det en klump i magen på mig. Jävla spanjorer.

Spanien är känner sig trampade på när människor-- bra människor-- vill totalförbjuda deras "nationalsport". De känner att det är något som ska K-MÄRKAS på momangen. Något att hålla kvar vid.

Om de vill kalla tjurfäktning sin "nationalsport" så visst men det är knappast en "sport" de borde känna stolthet vid. Det är ingen "sport" de kan känna att de ger något åt världen. Snarare tvärtom. Att ha kvar tjurfäktning är att gå emot det moderna samhälle vi strävar efter.

Enligt EU:s slakteriförordning ska inget djur orsakas onödigt lidande och inte heller känna smärta när det dör. Men man har gjort ett undantag för "sporten". Hur absurt är inte det? Man gör ett undantag när det gäller "människans nöje".

Jävla spanjorer.

(Och portugiser, fransmän och alla andra som utöver den "traditionella sporten".)

Sen kan jag även tillägga att svenska skattepengar bidrar till sporten. Den summan vi betalar EU går in i det stödet tjuruppfödarna får. De som föder upp fäktningstjurar får samma stöd som de som föder upp tjurarna som vi äter. 

Romarna hade Colosseum och sin gladiatorfäktning. De fick lägga av med det. 
Nu är det dags för resten att lägga av med tjurfäktning. Det är inget annat än ren djurplågeri.  






Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras inte)

Hemsida:

Kommentar:

Trackback