När jag fick förfrågan kollade jag vem det var och kom fram till att jag inte har någon aning om vem Robin Wilhelmsson är. Jag sa att jag skulle ge det lite tid, kanske skulle jag komma på vem han var.

Ingenting.

Vad gör man när man får en vänförfrågan av någon okänd (förutom om det är från herr Chrichri Alzahkroba som bor i Kroatien)? Hur vet jag att Robin inte är killen som åker samma buss som jag varje fredag? ... nu ligger förfrågan där som en jobbig bananfluga. Man vill bli av med den men vet inte hur. Jag vill inte smälla bort Robin. Jag vill inte heller acceptera honom, jag har ju för fan ingen aning om vem människan är--

OCH vilka är alla dessa vänner över Facebook? Nu står min vännerstatus på 713 vänner och jag vet inte alls vilka främlingar som gömmer sig där.

När jag ser en person som har UNDER 300 vänner känner jag att det är en riktig vän. Det är inte en sådan som missbrukar Facebook. Det är en vettig person som bara vill visa 215 bilder på sig själv för andra vettiga människor. Det är en person som tänker lite på sitt privatliv.

Något som jag helt glömt bort. Jag har ju en blogg, for crying out loud. 

Sen var det en annan sak jag tänkte på... varför får man inga lappar med telefonnummer/MSN-konton/Facebook-sökord på bussen-- förutom anledningen att man kanske inte är tillräckligt attraktiv--? Ingen använder lappar längre. 

När man var liten handlade allt om lappar som skickades mellan skolbänkarna till en:

• Får jag chans på dig? ja [ ] nej [ ] kanske [x]
• Ska vi leka efter skolan?
• Du har förändrats, känner inte igen dig längre. Vad har hänt med dig? Varför får inte jag vara med i bandet? Just bra vän du är...