Julia ritade av mig i skolan. Jag gillar den men det förvirrar mig att hon målar ut mina öron till gigantisk storlek och skriver till ÖRONSNIBBAR bredvid. Det är inget fel på mina öronsnibbar.

De är fina! De har karaktär. Låt dem vara.

Jag var inte sämre utan målade av min vän, jag med. För er som inte ser (Hej, Jennifer!) så är hon ritad hälften kines. Julia är kines. Hon borde klä sig som en native tycker jag.

Sen är hon ganska sanslös. Senast idag på historialektionen fick vi lära oss att tekniken kom från Kina. Det stärkte Julia idag. Hon plockade isär sin mobil, BARA FÖR ATT PLOCKA IHOP DEN IGEN.

Okej, så den kanske gick i sönder. Vad vet jag. Huvudsaken är att hon lyckades laga den. Ser ni hur hon håller i skärmen? Den sitter inte fast längre. Skärmen.

Hon lyckades. Sanslös, I tell you. Sanslös.

I klassrummet spelas det oftast väldigt hög musik. Marcus fick för sig att spela TECHNO på högsta nivå och ville inte sänka när jag och Julia bad honom. Vi var tvungna att göra något drastiskt. Vi satte ihop våra datorer så ljudet klickade och så körde vi igång DEN HÄR låten på högsta volym. Det blev då DUBBELT så högt som Marcus hade. 

De vardagliga lyckorusen.

Bilden här är ifrån lördags. Jag var ute på en lång promenad-- en 2-timmare-- med Doglas och det var så fint väder. Jag har nog aldrig sett himlen så frisk. Friskt blå, liksom. 

Jag gick och lyssnade på klassisk musik och låtsades att jag befann mig i en saga när jag gick i skogen. Doglas var inte mycket till sällskap. Det fanns för mycket att se...

... och när vi väl satte oss ner för att vila lite är det för många intressanta som passerar förbi och Doglas var som förtrollad. Min hund hatar mig.