Min favoritstund på dagen är när jag tar tåget hem. Speciellt på kvällen. När det inte är så många att dela tågvagnen med. Då lägger jag väskan på sätet bredvid mig. Breder ut mig. Lyssnar på någon kärleksfull Colbie Callait-låt. Ni vet, dem låtarna man sparar till lugna stunder.

Det sitter en tjej snett framför mig. Hon verkar ha något attitydsproblem. Tittar argt på mannen som sitter och sover några platser bort. Hon slår på tidningen hon låtsas läsa. Smäller igen sidorna samtidigt som hon glor på honom.

Vad fan har han gjort? Han sover ju! Sluta med det där bitchandet, vill jag säga. Men hon skrämmer mig. Så jag håller tyst, blickar framåt och fortsätter lyssna på Colbie Callait.