När jag stod på plattformen på tunnelbanan hamnade jag brevid en tjej i min egen ålder. Hon hade på sig helt vanliga kläder. En jeansjacka som såg ut att vara i något dystert material. Som vilken 20-åring som helst. 

 

Förutom den stora, bruna påsen hon hade hängandes på armen. 

 

Det faktum att jag kände uppmaningen för att ta en bild säger väl allt. Det kittlades i fingrarna på mig när jag såg tejpbitarna som höll ihop påsen. När jag insåg att det där är inte en designerpåse hon sparat från när hennes mamma handlade dyrt tre år tidigare - detta var timmarna efter ett köp! Jag stod där och funderade på vilken väska hon spenderat sina pengar på. Var det hon som lade ut kreditkortet på disken? Eller var det hennes pappa som såg alldeles för vardaglig ut där bakom henne? 

 

Jag är inte en galen märkestjej men när en tjej i min egen ålder dyker upp med en nyinköpt Lous Vuitton-väska blir jag grön av avund.