Jag gillar ju att blogga. Jag tycker om att skriva. Jag får några extra lugna andetag när jag knattrar mot tangentbordet. Så jag ser ingen mening med att jag slutar.

 

Sen är jag ju också svensk. Och just nu saknar jag Sverige lite. Jag märker det när jag sjunger svenska barnvisor i personalrummet. Jag märker det när jag konstant är inne på HDs, Aftonbladets och Göteborgspostens hemsidor. Jag märker det när jag drömmer mig bort om att knalla runt på Avenyn i Göteborg med en kaffekopp av papper från Seven Eleven. Även om jag avskyr kaffe.

 

Så för att stimulera svenskan i mig skriver jag nu på svenska. Jag har även gjort min fontstorlek här i bloggen större. Det är som att jag höjer min röst i cyber-världen. Sträcker på mig lite extra innan jag börjar tala.