I kväll har jag varit ute med Lottie och druckit läsk. Vi har suttit på diverse pubar och beställt Coca Cola hela kvällen runtom Covent Garden. Som om vi är mindreåriga eller AA-medlemmar.

 

(Det var i alla fall vad alla förstummade bartenders tänkte.)

 

Det är skönt när man kan sitta och prata om allt och ingenting i timmar. Känna sig lite berusad på grund av sina skrattanfall. Kolla på klockan och inse att det snart är midnatt. Jag och Lottie har inte känt varandra särskilt länge men vi kommer bra överens. Vi pratar och skrattar, tills vi sitter tysta i någon minut och bara tittar. Inga pinsamheter. Bara lugn. 

 

Det är viktigt i ett förhållande. Att man kan hålla käften utan att någon känner att de behöver avbryta tystnaden. Man pratar igen när man får något vettigt på tungan. Annars kan det vara. 

 

Jag har haft bekanta som jag inte har kunnat vara tyst med. Människor jag känt att jag måste "hålla igång konversationen" för att den andra inte ska tröttna. Inte ska tycka man är trist. Och när det väl blir tyst för att man inte kommer på något får man en panik-klump i magen. Och så spottar man ur sig något om hur skönt det är med "den friska luften" som kommer med hösten.