Jag är tillbaka i London igen. På bussen från flygplatsen in till stan kokade jag. Jag var-- ÄR-- så fruktansvärt irriterad på mig själv!

 

För några dagar sedan insåg jag att mitt brittiska simkort fattades. Något som verkar ha blivit lite av en standard när jag reser till Sverige. Kortet vill liksom inte hålla sig på den plats det har blivit tillgivet. Jag hade lagt det i ett av de små facken i min plånbok - och lyckades som tur var hitta det liggandes löst i min väska! 

 

Jag tittar på kortet, ler lite och bestämmer att det "här var fan sista gången jag blir av med dig". Nu ska jag hålla koll på det! Så jag lägger tillbaka det i plånboken.

 

...

 

Självklart, när jag kommer fram till London ligger det inte i plånboken. Det har flytt fältet igen. Och den här gången längre än botten av min väska. Så där satt jag. På en fullsatt buss, kall och med insikten om hur korkad jag faktiskt är.