Jag skulle ta bussen till Landskrona för några dagar sedan. När jag gick på satte jag mig på två-sätena längst fram - tycker det är skönast att sitta ostört. Man ska lyssna på musik på bussar, inget-- eller ingen-- annan.

Men när jag satt mig ner och märker att en dam sätter sig på det ensamma, "för handikappade" sätet bredvid mig får jag genast en klump i magen. "Fan, jag skulle satt mig där". Jag satt en stund och tänkte ut en lösning. Funderade på om jag inte skulle berätta för henne om riskerna att sitta längst fram - mitt framför fönstret sådär. Det är ju livsfarligt. Kanske skulle jag be till Zeus att hon skulle bli kall när dörren framför öppnades hela tiden att hon helt enkelt var tvungen att flytta. Eller skulle jag säga att jag faktiskt var tvungen att sitta där, då jag är rädd för andra människor.