Jag och Julia, alltså
En av de tillfällena var en vecka innan studenten.
Hela Mediaprogrammet (var jag och Julia gick) var lediga men vi hade nästan alla-- TILLSAMMANS-- treor bestämt oss för att dyka upp ändå. Vi hade nämligen dragit igång idén att vi borde ha vattenkrig mot SPID:arna (vilket är "andra delen" av skolan. Sportfånarna) Vi skulle visa vilka som var bäst.
Media VS. SPID
Så när det var dags åkte jag och Julia upp till skolan. På vägen dit-- how ever-- droppade det in allt fler SMS i våra telefoner med meddelanden som "jag pallar inte idag", "stannar hemma, vi är lediga" och "f*ck you, jag är trött".
När vi väl
(Haha--)
kommit fram till skolan var det bara jag och Julia kvar. Ingen annan orkade. Det var vi två. Ensamma att representera Mediaprogrammet. Vi hoppades på att SPID hade samma inställning och visst hade dem det - men inte lika många.
Så helt plötsligt är vi i krig mot 10 stycken killar.
Ni kan säkerligen räkna ut att vi förlorade-- MEN DET GJORDE VI INTE för efter ett tag tvingade vi grabbarna att gå i lag med oss. Så vi gick på lärarna istället. Något av det roligaste jag sett:
August går in i lärarrummet med vattenballonger. August kommer utspringandes från lärarrummet utan vattenballonger. Strax efter kommer matemati-läraren Håkan utspringandes med vattenballonger.
Sen sprang jag och Julia andra hållet.
Men kan ni förstå känslan vi hade? Vi sprang runt inne på skolan, bland korridorerna likt ett par James Bonds för att inte stöta på någon lärare som skulle säga att "man inte får leka med vatten inomhus!". Vi träffade dock aldrig på någon lärare.
(Förutom Hasse som bara tittade på oss och himlade med ögonen som Hasse brukar göra.)
(Hasse var ganska van vid att jag och Julia hittade på konstigheter.)
(Det var nog de flesta...)
Vi träffade rektorn. Han kom gåendes när jag och Julia stod och pratade i korridoren
(Så jäkla kassa James Bonds. Vem ställer sig mitt i korridoren? Tio meter från rektorns kontor?)
och stannade framför oss. Han undrade vad vi hade för oss, vi var ju faktiskt lediga. Vi stod och pratade bort det när
(Hahah--)
jag hör något och vänder mig om. Jag står då med ryggen synlig för rektorn. Och bakom ryggen gömde jag min vattenpistol. Vi stelnar båda två-- jag och Julia-- och väntar på att bli utkastade.
Istället säger rektorn "glöm inte såpan om ni ändå ska städa".
Förstår ni DEN känslan? Rektorn på ens sida! Inget i hela världen kunde krossa oss! Vi hade rektorn på vår sida.
Efter det sprang vi och skrek i korridorerna. Sen började vi skjuta på varandra. Och Hasse.
(Som fortfarande himlade med ögonen.)
Trackback