För det är det som är så roligt. Man kan vara precis vem man vill!

Jag utnyttjade det när jag var på maskerad i Köpenhamn för två veckor sedan. Jag gick dit med ett gäng tjejer, varav två jag träffade på en fest när jag var i Köpenhamn för fyra veckor sedan tillsammans med Oliver och Anton.

(Jag var inte helt såld på att bara umgås med killar HELA kvällen så jag gick ut och sökte nya vänner.)

Hela kvällen var kanon! Lämnade mina saker i Olivers lägenhet och stack sedan ner i stan för att möta upp Cindy var jag följde med henne till hennes dorm. Väl där fick jag träffa Patricia igen och sedan en massa andra härliga tjejer som var mitt uppe i att spela något slags drinking game.

-- fast det var inte det ville komma fram till

(Även om det är värt att nämna att jag gick hem till Oliver från maskeraden vid fyra på morgonen. Och jag hade. Ingen. Aning om var jag var.)

utan syftet med inlägget är ju att man kan vara precis vem man vill när man går på maskerad och att jag utnyttjade det. Man bryr sig lite mindre när man dansar konstigt och man har en annan attityd när man går. Om man, mot förmodan, skulle behöva gå ensam någonstans inne på stället går man (jag) med så jäkla mycket pondus. Det var ganska sjukt, men jag sket i alla människor för de var bara rekvisita på min catwalk när jag skulle gå till andra dansrummet. Och om man möter en killens blick blir det musikvideo-stil på det. Blickarna möts. Man fortsätter gå. Fortsätter titta in i ögonen och precis när man går förbi varandra vänder man sig om lite och fortsätter titta samtidigt som man går baklänges - och plötsligt känner man sig top-of-the-world-snygg-snygg!

Mer av sådant till folket!

(OH, and by the way - YES jag har gjort min mask själv.)

(Just sayin'.)