Vad fasiken hände?

Jag är nu, plötsligt, superirriterad. På allt. Och jag känner mig stressad fast jag inte är det. Har inget jag måste göra nu. Lagar mat till mig och Josef så har-- egentligen-- inte annat val än att sitta i köket och vänta på att det ska bli klart.

Jag blir irriterad på mannen som målar i hallen. Inte för att han är i vägen när jag ska in på mitt rum utan för att han knackar ju! Han lagar ett hål i väggen och det innebär, självklart, att man måste slå i väggen för att - äh, jag vet inte. Man måste göra det i alla fall. Annars hade han int

NU GJORDE HAN DET IGEN. Jag kokar.

e gjort det. Det är jag helt övertygad om. Och jag är övertygad om att jag inte borde vara såhär irriterad. Och ju mer jag tänker på det känner jag att irritationen började när jag pratade med min lillebror. Han pratar med mig som om jag vore tio.

Han är tio.

Puh... nu måste jag andas lite - börjar bli irriterad på att jag skriver fel och måste sudda bokstäver hela tiden.