Det är så jäkla skönt att bada! Speciellt ensam. Då slipper man vara med på onödiga lekar och kan istället koncentrera sig på att bara njuta och leka sjöjungfru.

(There, I said it. Det är det jag gör.)

Jag simmar nämligen inte på det vanliga viset. Jag simmar som Ariel. Har gjort det sedan jag var nio år gammal. Det är lite lustigt... Axel provade idag och blev, i princip, anfådd över hur ansträngande det var. Då kände jag mig stolt. Att jag lärt mig det på så ung ålder att jag är van. Att det är en del av mig, en självklarhet.