(Som för övrigt inte är värdig sitt namn. Sämre chatt-kvalité får man faktiskt leta länge efter.)

Lucas skrev till mig och frågade hur jag har det.

Lucas lärde jag känna i Rio de Janeiro, Brasilien för sju år sedan. Han var på samma läger som jag för sju år sedan.

Peace of Cake Village.

Något av det bästa jag varit med om någonsin. Att vara iväg på det lägret i en månad formade mig så mycket till den jag är idag. Där hade jag inget annat val än att ge fan i att skippa svenskan och lära mig engelskan. Hade inget annat val än att lära känna främmande människor.

Inget annat val än att vara tillmötesgående.

... och fy farao vad jag tackar för det.

Jag tackar CISV för hur de skickar ut barn runt om i världen för att skapa nya vänner och kontakter. Hur de på så sätt skapar fred.

"Har man en vän i ett land vill man inte kriga mot detta land."