Så ont gör det. 

Jag borde sticka till akuten men mamma vill bara det om vi inte behöver stå i kö så hon ska ringa upp och höra med sina sjukhus-vänner.

Det var en riktig utmaning att ta sig från Landskrona till Helsingborg och hem ska ni veta. När jag stod på busshållsplatsen i Landskrona började jag gråta för jag satte foten lite snett... bredvid mig satt sju ungdomar-- killar och tjejer-- i åldern: 16 och tittade konstigt på mig. 

Sen grät jag när jag gick igenom Knutpunkten för jag var tvungen att tvärbromsa på grund av den gamla mannen som gick framför mig. Det gjorde ont.

Jag grät också när jag bestämde mig för att GÅ hem från Konserthuset istället för att vänta på 219. Det tog sju minuter men det var painful. 

Jag grät i köket när mamma skulle "se närmare" på min fot, alltså trycka på den. 

Jag gråter nu för jag råkade precis slå in foten i min stol. 

Jävla skit.