Det är en sådan uppgift som till en början känns SKITBRA att göra. Jag blir glad och stolt över mig själv medan jag står där och rensar bland sminket, lägger vardagssmink i en necessär och festsminket i en annan. Stolt ser jag mig själv hänga upp glömda halsband på mitt smyckesträd och placerar allt symmetriskt över bordet. 

Sen hittade jag min "minneslåda" och där tog det stopp.

Anledningen?! -- Jag satt för länge och mindes gamla stunder.

Plötsligt hade jag bara lust med att skriva brev till mina vänner på Nya Zeeland, i Guatemala, i Argentina, i Brasilien, i Tyskland, i USA och i Japan. Jag vill rama upp fina bilder som legat och dammat bort. Jag vill skriva brev! Något som jag inte kan göra förrän jag är klar med rummet.

Så nu sitter jag här.

Frustrerad.

Frustrerad över att jag började göra en så GROV rensning gamla prylar. Kunde jag inte nöjt mig med det gamla, hederliga dammsuga-och-göm-resten-bakom-bokhyllan egentligen?!

Jag har inte ens något brevpapper... bara en massa skräp!